Det är trean Skellefteå IBK mot tvåan Gimonäs. Ett IBK som många, inklusive undertecknad, anser har underpresterat i serien, mot ett Gimonäs som i vinter stundtals spelat betydligt bättre än förväntat.
Därför var känslan inför den första kvalsemifinalen att IBK, som dessutom spelade hemma i Edda, skulle komma ut och sätta tonen i matchen. Men istället för att ta tag i taktpinnen – och visa Gimonäs att tabellplaceringen kvalitetsmässigt var felaktig – så agerade IBK mer som ett vilset bottenlag utan vilja.
Främst saknades glöden och suget att bryta mönstret offensivt. IBK rullade boll, rullade boll, rullade boll och kom nästan aldrig till avslut. Framförallt bra avslut. Dessutom tog man aldrig chansen när en tillstymmelse till kontringsläge gav. Istället stannade man upp, rullade boll, rullade boll och drog ner på tempot.
Gäsp...
Det så gott som ingen som ville bryta mönstret och genom det ställa frågor till försvararna i Gimonäs. Den enda som försökte var rivjärnet Peter Hartman, som med sin kraft och fart skapade oreda i Gimonäs i de få byten han fick chansen.
Ja, som ni förstår var IBK allt annat annat är bra den här dagen. Dessutom hade man en motståndare som gjorde allt rätt. Gimonäs stod rätt placerade, tog vara på sina lägen, vann närkamperna och var även mentalt på rätt plats.
För IBK:s del tog det bara ett par byten innan en del av lagets fokus hamnade på de två rättskiparna i rött. Det funkar inte, särskilt i viktiga och täta matcher som denna.
Om jag inför kvalet trodde att IBK relativt enkelt skulle passera semifinalen – trots att Gimonäs har hemmaplansfördel – så känns det nu nästintill nattsvart för Skelleftelaget.
Ska laget nå sin tredje raka kvalfinal krävs dubbla segrar nere i Umeå nästa helg. För att det ska bli verklighet måste tränarteamet i IBK under kommande vecka ta fram en plan – både taktiskt och hur laget ska ställa upp.
I mina ögon borde lagets tredje enhet – griskedjan även kallad – få betydlig mer förtroende. För med tanke på hur de ledande spelarna återigen ser ut att underprestera den här tiden på året, samt att griskedjans spelsätt passar mot ett uppställt försvar likt Gimonäs, så är det nästan tjänstefel att inte låta Robert Holmberg, Peter Ståhl och Peter Hartman få chansen.
Dessutom kommer en lirare som Johannes Övregård att behövas. Han missade dagens match på grund av sjukdom.
Men som sagt, just nu finns det inget som talar för ny kvalfinal för IBK. Gimonäs känns för tillfället hetare och faktiskt bättre på samtliga positioner. Men är det något som trots allt kan tala för IBK är det väl det att man nu inte har något att förlora.
Alltid något för ett iskallt Skellefteå IBK.