Foto: TT
Det blev ingen historiskt ny titel för AIK. Växjö blev en för tuff motståndare och det småländska guldet var fullt rättvist.
Däremot har AIK stått för en prestation som på flera sätt saknar motstycke. Laget har gått från en turbulent sommar och svala förhandstips till att återigen plöja sig fram till en final.
Grädden på moset uteblev. Men hatten bör ändå lyftas för säsongens AIK. Deras resa den här säsongen är av sällan skådat slag.
Det var dessutom väldigt nära att laget tog finalen till en sjunde och helt avgörande fight hemma i Skellefteå Kraft arena. För även om Växjö var det spelmässigt bättre laget så stångade sig AIK stundtals blodiga och offrade alla kroppsdelar.
Det räckte nästan, men bara nästan.
Bäst i AIK i match sex var Kirill Kabanov. Ryssen gjorde 2–0-målet och var dessutom klockren i sitt defensiva slit över hela isen.
Givetvis lite ironiskt att just Kabanov skulle bli en av otursgubbarna då han slängde en puck över sarg. Jeff Tambellini utnyttjade det genom att sätta 2–2 i powerplay.
Det är som vi vant oss små marginaler mellan himmel och helvete.
Förlängningen blev sedan ett enda långt nervpiller. Växjö förde spelet men AIK försvarade sig väl samtidigt som Markus Svensson stundtals var en vägg därbak.
AIK hade också sina chanser att avgöra och ta finalen hem till Skellefteå. Närmast kom nog Oskar Sundqvist när han hade ett friläge.
Till slut blev Växjös press för stor och tung. Guldhjälte blev Tuomas Kiiskinen när han efter 9o minuter och 21 sekunders sköt sitt blåoranga lag till klubbens första SM-guld i historien.
Resan som klubben gjort är enorm. Startades 1997, tog steget till SHL 2011 och vinnare av Le Mat 2015.
Växjö har dessutom lyckats med det många anser som svårast, att infria de högt ställda förväntningarna.
Laget var inför säsongen den stora guldfavoriten. Åtta månader och en guppig väg senare står Växjö där med klubbens första SM-tecken. Otroligt starkt.
Men samtidigt som Växjö ska hyllas så är frågan vad deras framgång betyder för svensk hockey och SHL i stort.
I finalen ställde laget upp med noll juniorer, noll egna produkter samt tolv utländska spelare.
Det är fantastiskt att Sam Hallam och gänget lyckas få ihop pusslet och knipa det tippade guldet. Men för svensk hockey är det inte bästa utvecklingen.
Sammantaget ska det småländska guldgänget hyllas. Men även AIK.
I finalen möttes Sveriges två bästa lag. Tillsammans bjöd de oss som tittat på högoktanig dramatik.
Det är så här en SM-final ska vara.
Tack för showen och grattis Växjö!