Då var det dags igen. Ny säsong och nya förutsättningar!
Men för Skellefteå AIK finns det, som vi blivit vana med, bara en sak i radarn – guld. Längtan efter den ädlaste valören är dessutom extra stor den här hösten eftersom man förra säsongen misslyckades med att gå hela vägen i både SHL och premiären av CHL.
För den delen var fjolårssäsongen inget misslyckande för AIK, långt ifrån. Att laget nådde final och gav tunga Växjö en rejäl kamp får trots allt ses som en mindre bragd med tanke på ingångsvärdet i säsongen.
För det är lätt att glömma att väldigt få, nästintill ingen, trodde på AIK för exakt ett år sedan. Men föreningen gjorde som så många gånger förr och motbevisade pessimisterna – även om sviten med tre raka SM-guld sprack.
Den här hösten är det på flera sätt annorlunda. AIK har värvat smart och rätt samtidigt som spelarna som lämnat föreningen till stor del hade svårt att ta en ordinarie plats förra säsongen. Kirill Kabanov, Oskar Sundqvist och Erik Andersson är undantagen.
Med kapten Jimmie Ericsson tillbaka, tunge Alexander Urbom ny i försvarslinjen, finurlige Terry Broadhurst och Mattias Ritola, som är en kanonvärvning när han väl är fullt fräsch – samt att det unga gardet med Axel Holmström i spetsen kommer ta ytterligare ett steg – så har AIK ett blivande guldlag på pappret.
Allt är upp till AIK själva. Verktygen har man, nu gäller det bara att använda dem rätt.
Dessutom fick man behålla Markus Svensson som var ryktenas man i somras. Istället för ett äventyr i KHL eller NHL blev en av SHL:s bästa burväktare kvar i Skellefteå. Det kanske viktigaste beskedet av dem alla för AIK.
Årets vandring mot ett SM-guld är dock brantare än på flera år. Tunga namn och stora profiler har en efter en – under en händelserik "silly season" – valt att vända tillbaka till, eller för första gången i karriären prova lyckan i, SHL.
Fantastiskt roligt säger jag. Det innebär att fler lag kommer fightas om Le Mat-pokalen vilket i sin tur höjer attraktionsvärdet för hela ligan – en utveckling som känns viktig i en tid då ordet "publikkris" är vanligare än "folkfest".
Sammantaget är jag, som ni säkert förstått, extremt laddad och sugen att hugga tänderna i årets säsong. Att dessutom få ha förmånen att fortsätta följa Skellefteå AIK:s resa, på toppen av svensk hockeys isberg, är en enda stor ynnest.
Om sedan AIK:s och hela hockeytokiga Skellefteås jakt på en snabb revansch lyckas återstår att se.
Men vilket gäng som än står där med pokalen i skyn – i april nästa år – så är jag helt säker på en sak: resan dit kommer bli fantastiskt rolig och intressant.
Så spänn fast er och häng med.
För nu åker vi!