14-åriga Maja Aho har ridit och tävlat med 15-åriga hästen Leo i snart tre år. När skoldagen är slut åker hon direkt till stallet i södra Bergsbyn. Ett träningspass pågår vanligtvis i ungefär en timme, men den mesta tiden spenderas inte på hästryggen.
– Jag är i stallet fyra–fem timmar per dag och mockar, fyller på hö, vatten och mat, sköter utrustning, har stalljour, ryktar och masserar och stretchar hästen efter ridning, berättar Maja.
16-åriga Saga Paulssons familj är stallägare, vilket innebär att hennes dag börjar tidigare.
– Vi släpper ut hästarna på vardagsmorgnarna före skolan börjar, ungefär vid sex–sjutiden, säger Saga.
En vanlig vecka innebär att ekipagen rider ett pass inför en tränare, som håller i lektioner, ett lugnt pass, som exempelvis ridning i skogen, en vilodag och sedan varierande pass med uteritter, dressyr eller hoppning.
”Rädd i början”
Maja började med ridningen när hon var fem år gammal, Saga när hon var åtta. Men ingen av dem fastnade för den till en början.
– Min mamma höll på med hästar och jag var rädd för dem i början, säger Saga och fortsätter:
– Men sen fick jag en egen ponny och då började jag ordentligt.
Maja har fått upp ögonen på allvar först på slutet.
– Innan jag började med dressyren så tyckte jag inte att det var så kul.
Vill se resultat
Maja har nyligen tagit klivet från regional klass till nationell klass. Hon har också börjat försöka kvala in till SM.
– Det är ett stort steg. Det är mycket hårdare bedömning.
Hon bildar som sagt ekipage tillsammans med hästen Leo, som tillhör kategorin D-ponny, vilket innebär att hästen är mellan 140–148 centimeter i mankhöjd.
– Han är väldigt samarbetsvillig och älskar dressyr och att tävla, säger Maja och fortsätter:
– På prisutdelningarna blir han som en rodeohäst, han lyfter upp huvudet och stegrar. När vi blivit tvåa så springer han om ettan och det får man inte göra. Det kan bli pinsamt.
Duon deltar i mellan sex–tio tävlingar per år. Maja tycker att det bästa med tävlingarna är att få kvitton på ekipagets utveckling.
– Eftersom man tränar så mycket och är så mycket i stallet, så är det kul att se att det går framåt, att träningen ger resultat. Det är därför jag har fortsatt, säger Maja och fortsätter:
– Man blir mer och mer ett med hästen. Ju mer man tränar och kämpar med honom, desto mer resultat ser man på tävling.
Saga instämmer.
– När det klickar och man får till den perfekta rundan, den känslan är obeskrivlig och svår att slå. Det är det man strävar efter. Efter all träning är det kul att se det samspel som man får med hästen.
Saga tävlar i de högre regionala klasserna. Hon bildar ekipage tillsammans med 18-åriga D-ponnyn Pedro. Saga berättar att Pedro är positiv till allt.
– Han är pigg och älskar att visa upp sig, vilket gör att många känner igen honom. Uppmärksamhet är det bästa han vet.
Det är väl en positiv egenskap i dressyr?
– Ja, det är kul, men han är lite spänd av sig. Han vet när folk tittar på honom.
Saga börjar gymnasiet till hösten och hon har antagits till Svedalas ridgymnasium i Skåne. I mars var hon på besök och fick då göra ett ridprov och ett fystest.
– Jag fick låna en häst och sedan berättade två tränare från gymnasiet hur jag skulle rida, så att de fick se hur jag klarade av det, säger Saga och fortsätter:
– Fystestet var hemskt. Jag har så dålig kondition, men jag klarade det i alla fall.
I april fick Saga antagningsbeskedet.
– Det känns bra. Jag vill satsa och det här känns som ett bra steg, säger hon.
Maja börjar åttan till hösten och menar att hon inte har planerat så mycket för framtiden. Men en sak är säker.
– Jag tänker satsa allt jag har, så får jag se hur långt jag kommer. Jag tänker hålla på så länge jag tycker att det är kul. På ponny är SM det högsta man kan tävla i. På storhäst kan man livnära sig.
Är målet att nå dit?
– Ja, absolut, svarar både Saga och Maja samtidigt.