Efter den första halvan blev Moröns facit en niondeplats i tabellen med 16 poäng efter fem vinster, en oavgjord och nio förluster. Men det är bara två poäng ner till strecket därifrån. Mellan toppen och botten i tabellen skiljer det 31 poäng och det är ett sjukt brett spann mellan dominanta Umeå IK och stackars Sundsvall som har släppt in 53 (!!!) mål så här långt.
De fem vinster som Morön hittills tagit har i följande ordning varit mot Kalmar, Borgeby, Sundsvall, Hammarby och Uppsala. Och tre av de lagen ligger före Morön i tabellen. Sen kan man ju tycka att 1–2-förlusten mot Umeå på hemmaplan skulle ha resulterat i ett kryss i och med den där omdiskuterade straffen samt hörnan som resulterade i det avgörande Umeå-målet.
Något som många såg som ett styrkebevis var den förlösande 3–2-vinsten mot Hammarby. Den matchen har Morön levt på länge. Så frågan är, nu när de mött alla lag i serien, vad som kommer hända härnäst?
Det kostar mycket att vara med på den här nivån som nykomling, både ur ett ekonomiskt och spelmässigt perspektiv. Under säsongens gång har Morön åkt på flera tunga skador som påverkat truppen avsevärt. Stina Hedlunds bortfall efter den hemska korsbandsskadan som hon ådrog sig i den andra omgången var en tung smäll. Och Christine Tjärnlunds strulande ledband har inte varit roligt att handskas med. Men startelvan lappades ihop och det har ändå gått relativt bra, för det kunde ha sett mycket värre ut. Men om det börjar läcka bakåt igen, så som det gjorde när Moröns förlorade sex raka matcher i mitten av första halvan, ja då måste de börja tänka på hur mycket det kommer kosta klubben om de åker ur elitettan. Blir det en degradering till division I igen kommer de få vinka adjö till de stora sponsorerna som primärt är intresserade av att investera i just ett elitlag. Som jag skrev här ovanför, nu ska det verkligen bekännas färg.
Så vad talar för att Morön kommer klara sig kvar?
En stabil centrallinje är ett oumbärligt vapen i alla lag och i Moröns fall är nyckeln bakåt Susanne Åberg, och nu även kanske Indira Ilic. Tränaren Fredrik Asplund sa för några veckor sedan att nu har Morön alla verktyg som de behöver för att klara kontraktet. Och jag tror inte att han bara sa det för att jag stoppade upp en mikrofon under näsan på honom och frågade om Ilic från Assi var lösningen på deras ihåliga defensiv. Hon förväntas vara en aggressiv stoppkloss i boxen, vilket kommer vara behövligt för Morön då de släppt in i snitt två mål per match.
Carly Wickenheiser har varit mittfältets stora motor där hon dragit ett tungt lass. Och framåt är det svårt att bortse från Hayley Dowds målpigga doja. Tisslet och tasslet på stan är att hon har ögonen på sig från många håll och det kommer onekligen bli intressant att se om Morön får behålla henne säsongen ut.
Man ska inte glömma att hon spelade på kanten i hennes förra klubb Ljusdal av någon urkonstig anledning och hon har verkligen kommit till sin rätt i Morön efter 16 mål på 15 matcher. Jag skulle bli ytterst förvånad om Dowd inte hamnar i allsvenskan nästa säsong.
Summa summarum kan detta gå åt vilket håll som helst och jag har svårt att bestämma mig för om det kommer bära eller brista. Men en rimlig målsättning borde väl vara att i alla fall inte släppa in 53 mål under hösten. För fler mål i baken kommer hålla Asplund vaken.