Jag var faktiskt besviken på Skellefteå AIK i första perioden. Hemmalaget inledde visserligen bra men var mest en synvilla. AIK hade mycket puck och Växjö väntade bara på öppningarna som en hungrig haj som har fått korn på ett fiskstim som bara snurrar runt dem.
Sedan blev AIK uppkäkade och Växjö satte två mål på två minuter. Dessutom i lagets två första skott på mål.
Ridå förstås och efter det hade AIK oerhört svårt att hitta sitt eget spel. De var helt enkelt totalstopp i mittzon och det är inte ofta jag sett så många uppspel hamnat hos helt stillastående hemmaspelare.
Taktiska triumfer
Det är förstås lätt att kritisera AIK för den öppningen. Samtidigt är det naturligtvis så att det alltid finns två lag på isen. Och jag vill absolut inte ta ifrån Växjö någonting. De har förtjänat sina tre segrar i Skellefteå Kraft Arena och jag kommer inte att ta ifrån dem en enda procent av deras taktiska triumfer.
AIK:s ledning möblerade sedan om i kedjorna till andra perioden för att väcka laget. Jag skulle också gärna sett en hårtork i omklädningsrummet. Att tränarna använt Sir Alex Fergusons metod och skällt ut spelarna efter noter. En mycket lyckosam metod under Fergusons alla år i Manchester United.
Jag vet att det är ett omodernt ledarskap men ibland kan det faktiskt vara så att det känslomässiga måste få ta över.
AIK spelade också bättre i de två avslutande perioderna och jagade frenetiskt en kvitteringspuck. Men hemmalaget hade oerhört svårt att komma in på mål och även om pucken pucken någon gång snurrade runt Växjös målvakt Cristopher Nihlstorp så kändes det inte som att Växjö släppte en enda centimeter gratis till hemmalaget. De tog sina positioner, fick ut AIK i hörnen, och därifrån är det inte ofta det blir mål.
Samtidigt finns det ingenting som talar emot att AIK kan vända det här en gång till i Växjö. Visserligen har Växjö många rutinerade spelare i laget. Men det kommer att bli oerhört tufft att avgöra på hemmaplan efter att ha förlorat två matcher på raken.
Så nu är det bara för de tongivande pjäserna i AIK att kliva fram på torsdag. Tim Heed är en av mina favoriter på isen men han har inte alls nått upp till sin vanliga nivå i finalen.
Jag hade också pekat ut Janne Pesonen som slutspelets stora profil och även om han ibland visat prov på sitt fina spelsinne har det inte riktigt lossnat i finalserien.
Nu är det dags för dem!
Så jag räknar med en sjunde och avgörande match på lördag och då är det dags att för ett hemmalag att bjuda sin publik på en avslutning som under alla förhållanden kommer att skrivas in i historieböckerna som hemma bra men borta bäst.
Holmström: ”Kommer att kriga”TV: Nick Sörensen: ”En stor press”Växjö en seger från SM-guldKapten Forssell inte nöjdFem bortasegrar är unikt