Målsinne. Christine Tjärnlund är en favorit för Norrans krönikör.
Jag har bara pratat med Sunnanås nya tränare Jackie Bachteler en gång sedan hon kom till Skellefteå.
Men jag är imponerad av den entusiasm hon sprider omkring sig. Det känns faktiskt som att den biten kommer att betyda oerhört mycket för det unga lag Sunnanå ställer på benen.
Hon har också en gedigen utbildning och kan mycket fotboll. Nu gäller det bara att omsätta det i praktiken och få det att fungera på planen.
Men det viktigaste av allt är det som jag skrev i ingressen. Att Sunnanå som förening inte ställer för stora krav direkt utan har tålamod med att låta Bachteler bygga upp något nytt från grunden.
Om det skulle börja illa – vilket Gud förbjude – så är det oerhört viktigt att inte se för kortsiktigt på resultaten i de enskilda matcherna. Det viktiga är att laget utvecklas utifrån sina förutsättningar. Om det sedan leder till att Sunnanå årgång 2016 blir ett topplag är det bara att tacka och ta emot. Skulle det inte bli så är det bara att se till den utvecklingspotential som finns. Och sätta upp det allsvenska målet mer långsiktigt.
Jackie Bachteler vill inte peka ut några nyckelspelare inför säsongen.
Istället tar jag mig friheten att göra det.
Målvakten Lovisa Koss tog ett stort steg i sin utveckling redan förra året. Nu gäller det att höja sig en nivå till och framförallt bli jämnare i sitt spel. För att Sunnanå på sikt här har en allsvensk toppmålvakt är jag helt övertygad om.
Forwarden Christine Tjärnlund är en annan favorit. ”Kricka”, som hon kallas, har alla verktyg för att bli seriens skyttedrottning. Snabb, stark och det där målsinnet som är så förunnat att bli födda med.
På önskelistan står också att Tanja Nousiainen är tillbaka på planen så snart som möjligt. Det finska yrvädret kan springa sönder ett helt försvar och hennes förmåga att dra upp tempot kommer att bli väldigt viktigt för Sunnanå.
Sedan får vi se vad de två amerikanska nyförvärven Taylor Leach och Ashley Nicol, kan tillföra. Jackie Bachteler har bra koll på sina landsmän, eller säger man landskvinnor, och det känns som att de måste prestera på toppnivå.
Jag hoppas också att Sunnanå slipper fler svåra knäskador. Korsbanden har gått av lite för ofta de senaste åren för att det ska kännas bekvämt.