Foto: Ulf Johansson.
Om jag börjar med det positiva – jag är trots allt en människa som gärna ser livet från den ljusa sidan.
I första halvlek och egentligen ända fram till 3–1 tolv minuter in i andra halvlek spelade Sunnanå en riktigt bra fotboll.
Där fanns variationen mellan långa och korta pass. Där fanns det så viktiga kantspelet. Där fanns de tekniska finesserna. Där fanns styrkan i närkamperna. Där fanns de vassa avsluten.
Helt enkelt så nära allsvensk klass det går att komma. För vi ska också komma ihåg att Hovås/Billdal är ett riktigt bra lag.
Inte färdigt
Fast efter 3–1 och framförallt efter Hovås reducering till 3–2 visade det sig att Sunnanå långtifrån är ett färdigt lag. Då blev det stressat. Sunnanå slarvade i passningsspelet. Slog bollar som ett aggressivt bortalag kunde vinna tillbaka högt uppe i banan och därifrån fortsätta trycka på.
Med tanke på det var det faktiskt inte orättvist att det slutade 3–3 trots Sunnanås fina start.
Och det är inte heller så svårt att förklara varför det blev som det blev. Sunnanå har en oerhört låg medelålder och det är svårt för de unga tjejerna att hantera pressen när ett lag spelar så mycket på chans som Hovås/Billdal gjorde på slutet. Då blir det lätt misstag som orsakas av stress och rädsla för att släppa in fler mål.
Kontinuitet
Det här är något som kommer att bli bättre och bättre under säsongen. Framtiden ser bra ut om Sunnanå kan få kontinuitet i lagbygget över låt oss säga tre år.
Däremot tror jag inte på någon serieseger redan i år. Nu försvinner Annika Kukkonen minst en månad och det är givetvis ett tungt avbräck.
Martti Tikkanens drag att placera Annnika som forward har varit väldigt lyckosamt. Hon är oerhört duktig på att möta bollen och välja de rätta alternativen i passningsspelet.
Dessutom passar hon så perfekt tillsammans med talangen Christine ”Kricka” Tjärnlund som är en helt annan spelartyp. ”Kricka” är djupledslöparen som även springer mycket utan boll och därigenom skapar öppningar för sina medspelare. Dessutom riktigt dukig på att täcka bollen.
Jag är också mycket imponerad av Alexandra Nilsson som är försvarets härförare. ”Alex” står oftast rätt och har dessutom spelsinnet som gör att hon kan välja kortpassningar i rätt lägen och slå längre bollar när det är nödvändigt.
Framtiden ser bra ut om Sunnanå kan få kontinuitet i lagbygget över låt oss säga tre år.
Foto: Ulf Johansson.
Foto: Ulf Johansson.
Men i slutminuterna kvitterade Hovås/Billdal. Här jublar Jessica Juhlin över målet. Lovisa Koss är chanslös, Frida Karlsson kan bara konstatera faktum. Foto: Ulf Johansson.