Nästa säsong utökas SHL till 14 lag. Och just det är det enda som talar för att Brynäs spelar i SHL nästa säsong.
För det var inte bara det att Brynäs förlorade. I första perioden var det total utspelning. Det kändes som att Brynäs hade preparerat skridskorna av misstag med klister. För det var så stillastående att en stor del av publiken lämnade sina platser innan ens första perioden var slutspelad.
Nu är det naturligtvisså att det alltid finns två lag på banan i en ishockeymatch. Och när AIK spelar på det här sättet finns det inget lag som kan stoppa dem. Det handlar om en överlägsenhet som faktiskt känns större än förra säsongen. Och då vann laget guld efter att ha stått i särklass hela slutspelet.
Det är dessutom så himla kul att det hela tiden är nya formationer som kliver fram.
De senaste matcherna har Patrik Zackrisson, Janne Pesonen och Martin Lundberg varit vägledande.
Nu var inte de här killarna dåliga på något sätt. Men Pesonen spelade till exempel 0–2 i sin match i matchen även om han noterades för en assist i powerplay.
Nu var det iställetAdam Pettersson, John Norman och Andrew Calof, uppsatt på papperet som fjärdekedja, som producerade mest.
De bjöd på precis den hockey som blivit AIK:s adelsmärke de senaste åren. Men aggressiv forechecking, snabba pucköverlämningar, smarta passningar och vassa avslut.
En hockey som också jag älskar. Njutbart är det ord som känns mest lämpligt för att beskriva spelet den trion bjöd på.
Jag måste också sägaatt det verkar vara en sådan härlig lagmoral i laget. Daniel Widing gjorde till exempel två mål och var riktigt, riktigt bra.
Men största jublet av killarna i båset fick han när han täckte ett skott i ett läge där AIK redan ledde med 5–0.
Det, om något, visar att det här är ett lag där ingen är mer värd än den andra. Ett lag som likt de tre musketörerna lever efter devisen ”en för alla, alla för en”, eller för att skryta med en i övrigt nästan obefintliga skolfranska: ”Un pour tous, tous pour un”.
För Brynäs är det tvärtom. Och att värva in Johan ”Honken” Holmqvist i målet känns inte direkt heller som något annat än en paniklösning.
Men det är i alla fall smartare än Modo som återigen plockat in Donald Brashear. Tidernas sämsta värvning?