Sebastian Aho. Foto: ROBERT GRANSTRÖM / TT.
Jag måste erkänna att jag kände en viss frustration över hemmalagets spel i två perioder. Eller rättare sagt, jag var imponerad av Växjös gameplan, som verkligen fick stopp på AIK:s skridskoåkning.
Och när AIK inte har fart i spelet så bidde det inte ens en målchans. Det bidde ingenting helt enkelt.
Växjö ledde med 3–1 efter två perioder och såg ut att skaffa sig hemmaplansfördel i den här superspännande semifinalserien.
Så kom målet som vände allt. 7.25 fick Sebastian Aho pucken vid blå linjen. Tog en sväng, en sväng till, kom bakom mål och gick den så klassiska köksvägen in framför Stefan Steen.
Pucken smet in mellan benskydden på Steen som dessförinnan visat att han är en fullgod ersättare för Christopher Nihlstorp.
Det målet fick igång publiken rejält. Och helt plötsligt var det en otrolig fart och frenesi i AIK:s anfallsspel. Precis den sorts njutbara hockey som fört laget till sina framgångar under så många år.
Martin Lundberg kvitterade till 3–3 med stolpe in, helt plötsligt fanns också flytet där.
Och när Janne Pesonen, hemmapublikens egen ”Super-Janne” satte 4–3 via en skridsko hos en Växjöförsvarare trordde jag att taket skulle lyfta. Som tur var hade jag fel...
Att sedan kaptenen Jimmie Ericsson slog in 5–3 i tomt mål var på något sätt symptomatiskt. Jimmie var långtifrån isens bästa spelare. Men jag kan tänka mig hur mycket hans moral och inställning betydde för att AIK skulle kunna vinna sista perioden med 4–0. En kapten som förtjänar sin bindel flera gånger om.
Jag känner också att det här var en seger för den konstruktiva ishockeyn. Jag har all respekt för Växjö som spelar ett så oerhört skickligt försvarsspel långa stunder. Dessutom visade att de har spets framåt när lägena bjuds.
Men AIK har en helt annan speed och offensiv filosofi än Växjö. Jag tror faktiskt att de tankegångarna är viktiga för att svensk hockey ska fortsätta producera talanger i den omfattning som krävs för att vi ska vara en av de världsledande nationerna på juniorsidan.
Jag skulle dessutom bli mycket förvånad om inte Sebastian Aho blir draftad av något NHL-lag till sommaren. Han är visserligen liten men där finns så många skills att jag inte fattar hur talangscouterna blundat så länge.