Två fartfyllda spelare. Tim Söderlund och Axel Jonsson-Fjällby.
Det finns många minnesvärda drabbningar mellan Stockholms stolthet, Djurgården, och hela Guldstans favoriter, Skellefteå AIK.
Det handlar om två giganter i den svenska hockeyhistorien och fortfarande är Djurgården Sveriges vassaste klubb genom tiderna.
Det fanns tider då de var oövervinneliga med namn som Sven Tumba och Roland Stoltz i laguppställningen.
16 SM-guld är ett fantastiskt facit och det är något som ingen kan ta ifrån klubben som har så många supportrar runt om i Sverige.
Skellefteås tre guld är förstås inte ens i närheten av det medaljsamlandet men Skellefteå AIK har alltid nämnts med respekt i Hockeysverige. Eller alltid och alltid. Det fanns tider på 90-talet då det inte var lätt att nämna AIK utan att häcklas.
Men Djurgården har också varit nere i hockeyallsvenskan så framgångseror i sportens värld blir aldrig beständiga.
Men efter den hockeyhistoriska återblicken är det dags att återgå till 2018 och den så spännande semifinalserien mellan lagen.
Det fanns experter som tyckte att det var en dålig hockeymatch.
Jag håller inte med.
Jag är nämligen en förkämpe för att hockey inte bara ska handla om huvudtacklingar och avstängningar.
Jag älskar sporten hockey när den spelas med fart och fläkt, snygga passningar, skarpa avslut och där tacklingar ingår som en naturlig del i spelet. Som ett sätt att sätta tryck på motståndarna och även skapa respekt. För respekt handlar inte om att försöka skada spelare. Det handlar om att ge och ta utan att gnälla.
Jag älskar sporten hockey när den spelas med fart och fläkt, snygga passningar, skarpa avslut och där tacklingar ingår som en naturlig del i spelet.
Jag var faktiskt riktigt imponerad av Djurgården under den första hälften av matchen. De spelade en hockey som kändes full av energi och med en hejdlös skridskoåkning. AIK kom helt enkelt inte ur greppet som kopplades. AIK var, för att tala brottningsspråk, i brygga.
Kedjan med bröderna Jonathan och Marcus Davidsson kompletterad med Axel Jonsson-Fjällby satte sig i förarsättet och glömde helt bort att det finns fartbegränsningar i dagens moderna hockey – åtminstone i de mer defensiva lagens synsätt.
Men AIK kom igen med samma frenesi under den andra hälften och även där var det i mångt och mycket fartkedjan med Sebastian Ohlsson, Andreas Wingerli och Tim Söderlund som anförde tonen.
Så räkna med en ny fartfest idag. Och räkna då inte bort veteranerna. För sättet som Jimmie Ericsson, nyligen 38 år fyllda, speedade sig fram till 4–3 visar att ålder bara är en siffra. Med rätt inställning går det att klara det mesta här i livet.