Utan att vara allt för negativ blev det ingen bra start för Sunnanå.
Det handlade inte bara om att Djurgården gjorde två mål första halvtimmen. Det var snygga framspelningar där Sunnanås backlinje helt enkelt inte hann med.
Det var mer det att Sunnanås eget spel var så stillastående. Dålig rörelse utan boll och alldeles för passivt i bollmottagandet.
Även om Djurgården är ett bra lag på att pressa ska det inte vara så enkelt att vinna tillbaka bollen.
Behövt timeout
Jag satt faktiskt och tänkte att Sunnanå skulle ha behövt en timeout och några sanningens ord för att få fart på benen. Men tyvärr finns ju inte den möjligheten i fotboll.
Nu blev det istället ett snyggt hörnmål av Sandra Betschart som fick igång hemmalaget. Det var faktiskt Sunnanås första riktiga målchans och då hade det redan gått en halvtimma.
Sedan är det förstås extra oturligt att Djurgården lika fullt hann sätta 3–1 innan paus. För det kändes som att Sunnanå börjat spela aggressivare, kom närmare i markeringen och då blev Djurgården stressat och betydligt mänskligare.
Tappert försök
Sunnanå gjorde också ett tappert försök att komma ikapp i andra halvlek. Jag blev också glad över att se hur Martti Tikkanen verkligen flyttade upp positionerna på slutet. Tanja Nousiainen klev upp som forward och då blev det genast vassare framåt. På slutet blev det dessutom mer 3-3-4 än 4-4-2 i sifferkombination och det skapade ytterligare tryck.
Det sände positiva signaler till hela laget och det var faktiskt riktigt, riktigt nära att det skulle ha blivit 3–3.
Långsiktig utveckling
Jag inser naturligtvis ändå att Sunnanå inte kommer att gå upp i allsvenskan igen redan till nästa säsong. Truppen är lite för tunn och Sunnanå skulle dessutom få svårt att hävda sig i högsta serien.
Samtidigt finns det talang i gänget och det viktiga är nu att fortsätta utveckla tjejerna både individuellt och när det gäller lagspel.
Då kan det bli en riktig rolig fortsättning på spelet i allettan. För även om fotboll i slutändan går ut på att vinna varje enstaka match så behöver det inte betyda att en långsiktig målsättning kan var minst lika bra.
Jag blev också glad över att se hur Martti Tikkanen verkligen flyttade upp positionerna på slutet.