Idolen på plats. Susanna Kallur flankeras av Evelina Nilsson (t v) och Fanny Panboon. Den första bilden var inte lika snygg!
I början av augustiåkte jag till ett soligt Umeå för att bevaka friidrotts-SM. Extra kul eftersom det var många år sedan jag var på ett mästerskap.
Den nya Campus-arenan i Umeå är också väldigt trevlig och speciellt anpassad för friidrott.
Första kvällen var också lite speciell då en av mina stora favoriter på löparbanorna, Susanna Kallur, skulle göra comeback.
Jag hade inte sett henne live sedan en GP-tävling i Rom 2006 då hon på ett övertygande sätt vann damerna häcklopp.
Mitt första minne av henneär annars när hon besökte Norrvalla för ett stafett-SM i början av sin karriär. Den gången gick det inte alls bra, hennes Falun med bland andra tvillingsyrran Jenny växlade över och diskades.
Men nu var det som sagt dags för comeback efter alla skadebekymmer och barnafödande. Jag måste erkänna att det blev lite extra pirrigt även för mig eftersom hon hamnade i samma försöksheat som Skellefteås sprintertalanger Evelina Nilsson och Fanny Panboon.
Nu blev det en 100 meter lång uppvisning av Sanna. Hon bara flög ifrån konkurrenterna och klockades för den så fina tiden 11,73 i godkänd vind.
Efter loppet gick jagin i det lilla tältet där löparna bytte skor och frågade Sanna om jag fick ta en bild av henne och AIK-tjejerna fastän hon hade finalen att tänka på.
”Självklart, bara det går fort” svarade Sanna.
Så jag brände av ett kort på direkten där, sanna mina ord, tjejerna såg minst sagt förvånade ut. Inte minst Sanna själv. Då konstaterade hon lugnt: ”Du får ta några kort till…”.
Och det blev det en väldigt fin bild med tre leende tjejer.
Att det sedan innanfinalen drog in världens åsk- och blixtväder över Umeå hör också till historien.
Regnet inte bara öste ned, det formligen dränkte hela anläggningen i en störtskur som ackompanjerades av ett ljussken värdig ett nyårsfyrverkeri och ett buller värdigt en luftvärnkanonad.
Temperaturen sjönk också ögonblickligen och det var förstås inte bra för sprinteressen.
Sannas tid i finalen blev därför 12.16 och en fjärdeplats.
Men det gladde också mitt hjärta att den finalen mycket överraskande vanns av Spårvägens Isabelle Eurenius.
Hon tävlade nämligen för Umeå i många år och har besökt Norrvalla åtskilliga gånger genom åren.
Den segern gav också Isabelle en plats i det svenska EM-laget i Zürich och en finalplats på korta stafetten.