Tuffa tag. Sebastian Ohlsson i bråk med Daine Todd Foto: Robert Granström/TT.
Jag gillar verkligen idrott när den är som bäst med kamp mellan både kroppar och hjärnor. Å andra sidan hatar jag verkligen när idrottsevenemang blir till allt annat än den fest den förtjänar.
Stämningen var bra i Skellefteå Kraft Arena, inget snack om saken. Nya målvakten Joni Ortio talade om ”unbelievable”, alltså otroligt med en så härlig publik. Säkert kul att höra för AIK-fansen efter all kritik efter matchen i Luleå i fredags.
Själv skulle jag vilja använda det uttrycket om en spelare i AIK, nämligen Pontus Petterström. Jag förstår varför vi i media hyllar det vi kallar matchhjältar som Jocke Lindström och Jimmie Ericsson som båda var riktigt bra i derbyt.
Spelare som kan göra det oväntade med pucken och fixa mål när det som mest behövs. Samtidigt lite griniga och därför ännu mer som en finne i baken för motståndarna.
Det är sådant som märks i matchprotokollet och därför naturligtvis otroligt viktigt i kampen om medaljer av den allra ädlaste valören.
Samtidigt finns det killar som Pontus Petterström. Spelare som är efter år gör det där riktiga slitjobbet – inte minst i boxplay. Som täcker skott med dödsförakt, som tar mjölksyrebyten gång efter gång och som bara finns där utan att vi tänker på dem.
Därför blir jag lika stolt när Skellefteås kunniga publik ger bifall till sådana killar. Det visar att det finns gedigen hockeykunskap även bland den högre läktarexpertisen.
Det handlar naturligtvis inte bara om Pontus Petterström som gjorde en fantastisk insats – inte minst när AIK spelade tre mot fem.
Det handlar lika mycket om unga killar som Sebastian Ohlsson och Andreas Wingerli som verkligen lärt sig sedan sina första skridskoskär i AIK att det är hårt arbete som gäller. Båda de här killarna har offensiv potential så det räcker. Ändå accepterar de sin roll och tar de där slitbytena med en man mindre – eller Pontusbytena som vi kanske borde döpa det till.
Fem poäng på två matcher mot Luleå visar också att det här laget kommer att slåss i toppen även den här säsongen – även om knappast någon trott motsatsen.
Det enda som jag är lite orolig för är att Luleå – precis som Växjö och Frölunda i de senaste SM-finalerna – fått lite för bra tryck mot AIK när de etablerat spel i anfallszon. Där måste AIK blir bättre och det kan jag tänka mig att tränartrojkan också funderar på. Trots två sköna derbysegrar.
Som täcker skott med dödsförakt, som tar mjölksyrebyten gång efter gång och som bara finns där utan att vi tänker på dem.
Sebastian Ohlsson i bråk med Luleås Daine Todd. Foto: Robert Granström/TT.