Det blev en magisk kväll för svensk fotboll. Ett LAG visade vad kämpaglöd betyder. 1–0 mot Italien och jag höll på att säga att alla svenska spelare utom målvakten hade krampkänning på slutet.
Jag har besökt många idrottsarenor genom åren. Men det här var första gången på Friends Arena.
En magnifik anläggning och publiktrycket blir verkligen extatiskt även när taket är av. Vilket det var i matchen mot Italien.
Förmodligen för att lite kalluft skulle söka sig ner till de kortbyxade italienarna.
Och de visade direkt vad italiensk fotboll går ut på när den är som sämst. Gärna skådespel efter varje närkamp.
Leonardo Benucci gjorde precis det efter bara en minut och blev sedan Friends Arenas mest utbuade spelare.
Det gav Marcus Berg en varning – men som tur var han inte en av dem som riskerade en avstängning. Lite obegripligt förresten att varningarna följer med in i playoff.
Sverige var annars det bättre laget i första halvlek. Italienarna, nu gnäller jag igen, verkade väldigt nöjda med 0–0 och det var inte mycket till offensiv fotboll de presterade.
Och tänk om Ola Toivonens skott i in ledningen gått några centimeter innanför stolpen istället för utanför.
Eller Emil Forsberg skott just ovanför krysset. Till och med förbundskaptenen Janne Andersson visade sin frustration i det läget. För det blir inte många målchanser mot ett så försiktigt spelande Italien.
I andra halvlek kom så det förlösande målet. Jakob Johansson hade bara varit på planen i några minuter när han prickade in 1–0 bakom Gianluigi Buffon.
Och om Sverige hade sprungit så mycket att de drabbades av kramp var däremot det italienska spelet Krampaktigt.
Visserligen kunde Matteo Darmian pricka stolpen men det var egentligen det enda farliga italienarna åstadkom.
Många hjältar i det svenska laget. Ola Toivonens huvudspel var helt enormt. Han vann allt, även i de defensiva situationerna.
Sebastian Larsson hade så ont i vaderna att han knappt kunde röra sig på slutet. Inte underligt så mycket som han sprungit.
Annars märks det vilken publikidol Emil Forsberg blivit. Så fort han rörde bollen kom det ett sus från publiken. Eller sus, med 49 193 på läktarna blev det mer ett dån.
Nu ska inte Sverige ta ut något i förskott. Returen i Milano blir tuff. Men det var oerhört viktigt att Sverige höll nollan i hemmamatchen.
Jag har aldrig varit mycket för defensiv i mitt fotbollsspelande. Och jag skulle gärna se att Sverige gick på knock i returen och försöker göra ett tidigt mål.
För jag kan inte i mina värsta mardrömmar tänka mig att Italien kan göra tre mål bakom den utmärkte svenske målvakten Robin Olsen.
Som avslutning kan jag nämna att det inte var någon lättuppgift att hitta till Friends arena.
Jag klev av tunnelbanan i Solna Centrum och hängde på fyra ”vänner” i landslagsdräkter som såg ut att ha koll på läget.
Men när vi promenerat i så där 20 minuter vände de om och började gå tillbaka.
Jag frågade om de inte visste vägen och då svarade de: ”Vi är från Luleå så du har litat på fel killar”.
Ha, ha, så kan det gå. Jag kom fram till sist men norrbottningarna haffade en taxi för säkerhets skull.