Glada miner. Pär Lindholm och Bud Holloway bjuder på vackra leenden efter 2-2. Foto: Robert Granström / TT.
Det här var sannerligen ingen bra match av hemmalaget över 60 minuter.
Egentligen gick allt snett i första perioden. Enkla puckar tappades. Det såg ut som ett skärrat pojklag som gång på gång fastnade i HV:s press.
Men även målvakten räknas i hockey. Och Joni Ortio är en fantastisk keeper.
HV hade kunnat göra betydligt fler mål redan i första perioden. Men då fanns Joni där och räddade en del med närmast mirakulös explosivitet.
Det var sedan två sekvenser som vände det här till AIK:s fördel.
Först kunde Johan Alm reducera. Det gav AIK en tändning.
Men lika viktigt var det boxplay där kaptenen Jimmie Ericsson verkligen visade laget vad som gällde.
Han vann pucken i anfallszonen och fick in pucken till Henrik Hetta. Sedan körde Jimmie rakt in i horden av HV-spelare framför mål.
Det kändes som att han ville ge killarna en aning om vad hockey handlar om. Det gäller att ha modet att gå på mål.
Och efter att ha haft ett bedrövligt powerplay i två perioder var det två utvisningar som avgjorde till AIK:s fördel.
Och båda gångerna var det kampen framför kassen som avgjorde. Först snappade Pär Lindholm upp en puck bakom målvakten trots att han visste att han skulle få en klubba i ryggen.
Sedan var det Adam Pettersson som var först på en retur och gjorde segermålet.
Jag säger därmed inte att det här var en rättvis seger. HV 71 var det bättre laget i två perioder och borde avgjort i ett tidigare skede.
Men som sagt, målvakterna ingår i spelet och den här gången var det Joni Ortio som vann målvaktsduellen med bred marginal.
Dessutom betyder det här otroligt mycket för laget AIK. Att vända ett underläge där spelet inte alls varit bra i två perioder betyder oerhört mycket för moralen i laget.
AIK vet nu att de kan vända matcher mot alla lag i SHL. Och är ju dessutom ett av seriens allra bästa lag i sista perioden. Det är också oerhört betydelsefullt och visar att träningen skötts på rätt sätt.
AIK saknade ju dessutom två av de bästa backarna i SHL. Sebastian Aho var sjuk och Niclas Burström är ju borta ett tag till.
Men nu klev faktiskt Kyle Cumiskey fram på allvar för första gången den här säsongen.
Han är en fantastisk skridskoåkare och visade dessutom att han har en speluppfattning av hög klass.
Han blir viktig i slutspelet. Även om den enskilt viktigaste förstås är Joni Ortio.