Öppet mål. Erik Forssell jublar över sitt 3–1 som han kunde slå in i öppet mål efter fint förspel av Andrew Calof och Rob Schremp.
Jag har lovat mig själv att inte sitta och jämföra årets upplaga av Skellefteå AIK med de två senaste säsongernas guldlag. Det känns helt enkelt inte konstruktivt, mer som att sitta bland de med högre läktarutbildning och säga att det var bättre förr.
Vilket det på många punkter inte är. Däremot är det lite oroande att AIK har så svårt att utnyttja sitt spelövertag med mål.
Mot Djurgården senast kom vändningen i slutsekunderna och två viktiga poäng försvann.
Nu höll AIK hela vägen men det hade inte behövts så himla mycket för att Modo skulle ha gjort match av det i sista perioden. Trots att det varit grymt orättvist.
Räddade 48 skott
AIK sköt 52 skott på mål, Linus Ullmark räddade 48 av dem, det sista målet kom sedan Modo chansat med sex utespelare.
Dessutom var Erik Forssells mål i princip också i öppen kasse. Ullmark var redan rejält överspelad och Forssell kunde till och med ta emot pucken med skridskon innan han slog in den.
Snyggt, javisst. Men ska det verkligen behövas så öppna chanser för att göra mål?
Jag vill dessutom inte på något sätt ta äran av Linus Ullmark som visade att han är en av Sveriges bästa målvakter. Han gjorde en helt prickfri insats och det ska han självklart ha fem stjärnor för.
Målvakten bäst
Samtidigt får de här matcherna mig att tänka på när AIK var som bäst för herrans många år sedan.
I varje match på hemmaplan vann AIK skotten överlägset och i varje match var det gästernas målvakt som fick pris som bäste spelare. Det är precis den känslan jag fått i de senaste matcherna – det är ack så ineffektivt.
Med det vill jag säga att ibland behövs det lite mer kyla i avgörande ögonblick. Och det är förstås väldigt svårt att träna på. Oftast sitter det i ryggmärgen. När du har flytet som målskytt då sitter bara puckarna där utan att du behöver tänka. Det handlar kort och gott om självförtroende. Det finns dessutom spelare som har potential att bli poängkungar, det är jag helt övertygad om. Så framtiden ser ljus ut trots allt.
Orolig för Modo
Däremot är jag orolig över Modos framtid. Det laget visade mot Skellefteå skapar farhågor om att allt inte står rätt till i truppen.
Var finns geisten? Var finns stoltheten över klubbmärket? Var finns lojaliteten mot lagkompisarna?
Tränaren Anders Forsberg har mycket att jobba med för att Modo inte ska riskera att ramla ur SHL. Frågan är om han ens kommer att få slutföra säsongen om det fortsätter så här. För nu måste någon ryta till för att inte Norrland ska tappa ett av sina mest anrika lag i högsta ligan.