2016 bestämde sig Lars Hedlund för att göra det han brinner för: att börja tänja på gränserna och våga äventyra.
Att springa distansen maraton kräver en hel del, och är för många något man kanske inte utsätter kroppen för alltför många gånger i livet. För den 50-årige extremlöparen från Skellefteå är det en baggis.
– Det var egentligen lite av slumpen jag började springa dessa distanser. Jag tänkte i många år att jag skulle testa Stockholm Marathon, vilket jag våren 2015 började träna inför och därefter genomförde. Men jag kände ganska snabbt att den typen av löpning inte var min grej, det slet på kroppen att springa på asfalt och jag föredrog inte heller riktigt att springa i den typen av miljö, berättar Lars och fortsätter:
– Så 2016 började jag att springa mer i skog. För jag insåg ganska snabbt efter Stockholm Marathon att jag tycker mer om att springa i terräng och i fina miljöer, vilket för mig är berg.
Men det var långt ifrån en självklarhet att Lars fastnade för extremlopp.
– Jag bestämde mig för att anmäla mig till mitt första långlopp på elva mil, från Nikkaluokta till Abisko. Under loppets gång började mina ben göra väldigt ont, berättar Lars och fortsätter:
– Krafterna tog slut, då sa jag till funktionärerna: ”Jag har mer än ett maraton kvar och varje steg gör ont, hur ska jag klara detta?”. Trots den känslan så kom jag till slut i mål.
Han tar en klunk av kaffet och berättar vidare:
– Detta lockade mig att göra om det. För jag uppskattar verkligen känslan jag får av det, jag känner att jag mår väldigt bra. Det handlar lite om att pressa sig själv till gränsen av det man klarar.
Något som till en början var en hobby har sakta men säkert blivit ett delat äventyr tillsammans med vänner.
– Innan jag började med detta så skrattade jag nästan åt de människor som genomförde denna typ av ultralopp. Det är ju egentligen lite knäppt att springa så här långt, även om det känns helt normalt för mig att springa tio mil. Året efter mitt första lopp (2017), fick jag även med mig en vän till mig att springa ett lopp. I dag delar jag samma hobby med fler av de jag umgås med också, berättar Lars.
Idag har Lars genomfört över 20 liknande lopp och försöker att göra ett par varje år.
2022 genomförde han UTMB (Ultra-Trail du Mont-Blanc), vilket enligt Lars är ett av de största ultraloppen man kan genomföra. Det sträcker sig nämligen från Chamonix (södra Frankrike), in i Italien, vidare genom Schweiz och till sist tillbaka till Chamonix. Ett lopp på 10 000 höjdmeter och som avståndsmässigt sätter rekord för extremlöparen Lars. Ett lopp på hela 17 mil.
Nästkommande lopp blir i september, CCC (Courmayeur – Champex – Chamonix). Detta lopp är de sista tio milen av UTMB.
– Som förberedelser försöker jag alltid att lägga upp en plan. Nu är jag inne på min tredje vecka med att försöka springa tio mil samt 2 000 höjdmeter per vecka.
Lars, som bor i en villa i centrala Skellefteå, har fyra barn, varav tre är utflugna, och sambon Therese som han spenderar vardagen tillsammans med.
Till vardags jobbar han som läkare på Skellefteå lasarett, vilket kräver sin insats. Men han får denna ovanliga hobby att fungera då hans kollegor är väldigt samarbetsvilliga.
– För mig gäller det att planera för att få livspusslet att funka. Jag försöker att passa in träningen utifrån hur vardagen ser ut i övrigt, avslutar Lars.