Skellefteå AIK kom inridande på en fyra matcher lång våg av vinster. Efter en höst som har präglats av frågetecken och väldigt blandade resultat var känslan att det äntligen har lossnat för AIK. Med Bud Holloway på väg in har den positiva känslan varit näst intill total kring AIK senaste tiden. Spelaren fick en mäktig hyllning inför nedsläppet och den utsålda arenan fick taket att lyfta även när Bud filmades i klacken.
AIK hade med sig det och såg oerhört dominant ut under första perioden och Luleå fick kämpa för att freda sig. Andrew Calof, som har sett piggare ut på slutet, gjorde mål på nytt.
Men en period gör ingen match, för att slå in en öppen dörr. Ironiskt nog var det ovanligt mycket som påminde om när lagen möttes i träningsmatch i slutet av augusti. För precis som då blev det en helt annan match när Luleå hittade målet.
AIK har haft stora problem under just mittperioderna. Luleå, å andra sidan, är ett lag som extra skickligt på att utnyttja det. De långa bytena i egen zon sög ut mycket av energin och plötsligt var det Luleå som såg starkast ut. Norrbottningarna tog över för att sedan inte släppa greppet. AIK hade svårt att hitta vägar fram och de skott som väl tog sig fram till Lassinantti i lulemålet, kunde han rädda tämligen enkelt.
AIK tycks inte trivas när matcher blir mer kamp än spel, något det ofta blir i SHL och nästan alltid bli i ett derby. Derby brukar också många gånger bjuda på något oförutsägbart och torsdagskvällens match var inget undantag. Tim Kennedy hade fram till i går mäktat med två assist på 16 matcher, ett facit så lövtunt att inför matchen kunde ifrågasättas om det här skulle bli Kennedys sista minuter i SHL. Luleå är dessutom hårt skadedrabbad med både Petter Emanuelsson och Julius Junttila på skadelistan
Men i tredje perioden fick luleås fiaskoamerikan ett friläge och förvaltade det värdigt det rykte han hade – innan han värvades. Utskällda Luleå visade plötsligt upp något annat än vad tabellen visar. Det räckte för att slå undan benen för AIK, som efter första perioden halkade tillbaka några steg. Trösten för AIK är att Holloway fortfarande finns kvar att dra ur rockärmen.