Frisk fläkt. Christine Tjärnlund med vinden i håret på Sunnanås träning. Vindsnabb är dessutom vad ”Kricka” är på fotbollsplanen. Foto: Roine Sandlén.
Christine är född och uppvuxen i Storuman i Västerbottens inland.
– Vi var faktiskt väldigt många som spelade fotboll när jag växte upp. Så det var inga problem att ha ett flicklag i min åldersgrupp, säger hon.
Hon visade direkt var hon passade bäst.
– Jag har nästan alltid varit forward och gjort mål, säger hon och skrattar till.
Det var också på den tiden som smeknamnet ”Kricka” kom till. Ett namn som har en ganska enkel förklaring.
– Mina storasystrar hade svårt att komma ihåg vad jag hette. Så ”Kricka kom bara ur Christine, säger hon.
Fotbollsgymnasiet
När hon gick ut grundskolan valde hon att flytta till Skellefteå och fotbollsgymnasiet.
– Det är väldigt bra att gå fotbollsgymnasiet. Där är träningen inriktad på den individuella utvecklingen. Sedan får jag lagträningen med Sunnanå. Och jag gillar att vara aktiv.
Förra hösten fick ”Kricka” chansen i A-laget och hon tog vara på den med besked.
– Det var som bara att hoppa in och göra mitt bästa. Jag hade ingen press på mig.
Kraven höjs
Till i år känner hon däremot att kraven ökat.
– Det handlar om både från mig själv och omgivningen. Jag vill prestera bättre och hittills tycker jag inte det gått så bra som jag hoppats. Även om vi mött skickliga allsvenska lag i träningsmatcherna.
Sunnanå spelar 4-4-2 och ”Kricka” är en av två toppar.
– Jag har alltid spelat i mitten av anfallet och det skulle nog ta lite tid att lära sig om jag skulle få någon annan roll.
Däremot känner hon att det är mycket hon måste förbättra.
– Jag kan förhoppningsvis bli bättre på allt. Men det jag tänker mest på är att jag måste bli starkare.
Däremot har hon snabbheten naturligt, det är inte många som slår ”Kricka” i löpduellerna när hon kommer rättvänd och utmanar.
Körkort
”Kricka” är numera 17 år och det är en sak hon ser fram emot när hon fyller 18 år i oktober.
– Körkortet. Jag har en gammal cykel som jag trampar runt på. För här i Skellefteå har jag ju ingen som kan skjutsa mig. Men cykling är ju också träning, säger hon och skrattar till.
Jag vill prestera bättre och hittills tycker jag inte det gått så bra som jag hoppats.