Den oändligt vackra Kazankatedralen.Det finns mycket att vila ögonen på i centrala St Petersburg.
Hotellreceptionisten bekräftar att jag är precis i hjärtat av de centrala delarna av St Petersburg. Det är något annat än vad jag hade föreställt mig. Ganska snabbt insåg jag att jag inte måste krama om plånboken hela tiden. Här är det inte farligare än på något annat ställe. McDonalds bågar tittar fram bakom en byggnad. De västerländska impulserna är många.
Den åttafiliga motorvägen som tränger sig fram har en ytterligheternas bilpark. Fram susar allt från ultralyxiga mercedessuvar uppblandat med rostiga enklare bilmärken från nåt decennium förra årtusendet.
Men det är inte bilparken som ögonen får vila på. Vid nästan varje korsning växer en ny pompös byggnad upp.
Att vandra i centrum i St Petersburg är som att vara på ett gigantiskt museum. Förutom byggnader är det statyer överallt.
Det är oändligt vackert och den stora floden Neva som omger St Petersburg har flera förgreningar som rinner genom Europas tredje största stad. Det är nästan lite som Amsterdam.
Den största vardagliga skillnaden är svårigheten att kommunicera. Att prata engelska kommer du inte långt med utanför hotellets vackra dekorerade väggar.
Framförallt under de tysta taxiresorna påminns man om det. Genomsnittschauffören svarar i regel vänligt att han inte kan någon engelska eller visar upp minimalt glapp mellan tummen och pekfingret.
Konversationen blir också snabbt svår med SKA:s presschef när jag kommer till ispalatset. Men det löser sig väl. Människorna i den ryska storstaden är otroligt hjälpsamma och tycks ständigt ha en vilja att hjälpa till.
Bakom ispalatset ligger en toppmodern och nybyggd träningsanläggning för SKA:s verksamhet.
Under mina besök i Nordamerika har slagits av hur stor skillnad det är mellan NHL och SHL. Bortsett nivåskillnaden är det en helt annorlunda ishockey. Fart, fläkt och fysik. Det är en actionladdning vackert packeterad i en show som skapar en häftig helhet.
Den ryska hockeyn är också något annat, även som släktdragen är en aning närmare svensk ishockey. Här varvas magnifika dragningar och artisteri som får hockeyn att framstå som ett skådespel. En graciös sportifiering av Bolsjojteatern. Showen har amerikanskt snitt medan publiken, med den blåklädda klacken, tycks hysa samma kärlek och passion för laget som den svenska hockeypubliken.
Summan av upplevelsen när SKA vinner mot Kunlun är omvälvande. Det här var en häftigare upplevelse än vad jag hade förväntat mig.
Precis bredvid ispalatset ligger en nybyggd anläggning som gigantisk ut. Det är SKA:s nya träningsanläggning, som alla tänkbara faciliteter. Där finns gym, labb, isytor och fullstora gympasalar.
Den nästan givna reflektionen är om det här verkligen är representativt för Ryssland och KHL? För det är inte mycket som stämmer överens med den bild som många gånger matas av den röda jätten i öst.
Förutom att spelfilosofin är tydligt annorlunda är det en stor notering till som skiljer sig. Hjärnskakningar verkar inte vara ett problem i den ryska hockeyn. En västlig impuls som har inte har hitta sin väg till Ryssland.