Inför den elfte omgången låg IFK Kalmar på en fjärdeplats i tabellen och Sunnanå fast förankrat längst ner. Efter att ha bevittnat lagens möte från pressläktaren på Electrolux Home Arena under fredagskvällen var det nog lätt att tro att det var Sunnanå som var topplaget och inte Kalmar – om en inte hade tittat på tabellen.
För Sunnanå spelade verkligen som ett topplag, från start till mål.
Redan från första sekund såg Sunnanå ut som ett påkopplat lag. Lagkaptenen Taylor Leach, som för dagen hade en ny kollega bredvid sig i mittlåset, Elin Bergkvist, som var inlånad matchen till ära från Piteå, styrde och ställde längst bak och samtliga blåklädda följde hennes order.
Olivia Holm var navet mellan backlinjen och mittfältet och hon tog striden flera gånger om som om det vore det sista hon skulle göra – och det gav frukt. Gästande Kalmar hade svårt att komma till några farligheter över huvudtaget, framförallt framför Sunnanås backlinje.
Nu kom förvisso inte Sunnanå heller till några större målchanser inledningsvis, men när de väl ställde om från försvar till anfall var det minst fyra stycken som följde med upp och attackerade – vilket i sin tur gjorde att det kändes betydligt farligare när Sunnanå gick mot mål jämfört med gästerna.
Skelleftetjejerna försvarade som ett kollektiv och attackerade som ett kollektiv.
Och sett över hela matchen hade egentligen inte Kalmar några större farligheter utom deras mål. Över 90 minuter spelade Sunnanå stabilt, kompakt och framförallt imponerande. För imponerande var det sannerligen.
När ett lag hamnar i den situationen som Sunnanå nu är i är det lätt att drabbas av panik och det tog Skelleftetränaren Jackie Bachteler upp efter matchen.
– Det är så lätt att man ger upp i sådana lägen, men ingen har gjort det och det gör mig så stolt. Istället vill alla ta revansch och vinna nästa match, sade Bachteler.
Nu är det lätt att dra för stora slutsatser efter en enstaka match, men det är helt omöjligt att inte berömma Sunnanå för deras insats. Nu drar jag säkerligen alldeles för stora växlar, men faktiskt så anser jag att fredagens insats är en av de bättre under de två senaste säsongerna för Sunnanås del – kanske till och med den bästa.
Så kompakt de spelade. Så samspelat de spelade. Så bra de spelade.
Det påminner om Tyskland i fotbolls–EM. Ett lag, med betoning på lag, som anfaller och försvarar tillsammans.
Vissa anser att Lars Winnerbäck var den bästa underhållningen denna Stadsfestenfredag.
Somliga anser att Wales–Belgien var den bästa underhållningen denna EM-fredag.
Jag anser att Sunnanå var den bästa underhållningen – oavsett vilken fredag det här nu än var.
Samtidigt är det upp till bevis för Sunnanådamerna redan nu på tisdag då de ställs mot Växjö, som även dem ligger på nedre halvan. Förlust där och laget är återigen i ett kritiskt läge. Seger däremot? Ja, då lyser solen klarare än på väldigt, väldigt länge.