Ljusvattnets ordförande, Lars Andersson, visar upp klubbens gamla matchtröjor.
Det Àr tyst och fridfullt en het sommardag i mitten av juli. PÄ plats i Ljusvattnet, 35 kilometer frÄn SkellefteÄ, ligger vattnet pÄ de bÄda sjöarna nÀstan spegelblankt och lugnet har omfamnat byn. Och det Àr kanske inte sÄ konstigt. NÀr Ljusvattnet var som mest befolkat hade byn cirka 800 invÄnare, idag Àr det cirka 130 kvar.
En av de som bor hÀr Àr Lars Andersson. Han Àr fortfarande ordförande för Ljusvattnets IF. En idrottsförening mest kÀnd för sin fotbollsverksamhet.
HÀlsar vÀlkommen till Ljusvattnet gör Àven Lars son, Petter Andersson. MittfÀltaren har gjort resan frÄn Ljusvattnets IF, via bland annat Hammarby och ut i fotbollseuropa. Petter har bland annat spelat med FC Groningen i Holland och vunnit danska ligan med FC Midtjylland. Han kallas för Ljusvattnets Thierry Henry.
â Fast mig fĂ„r du inget av. Jag Ă€r fĂ€rdig med media. Nu Ă€r det de andra som fĂ„r stĂ„ i rampljuset, sĂ€ger Petter och skrattar.
Petter Andersson Àr föreningens klart mest lysande stjÀrna. Men Ljusvattnets IF Àr sÄklart vÀldigt mycket mer. Inte minst alla ideella krafter som faktiskt la grunden för Petters proffskarriÀr.
"En av lÀnets bÀsta"
Den hÀr gÄngen lÀmnar vi helt enkelt Petter Andersson ifred. Han letar mask för att kunna ge sig ut och meta pÄ sjön och det finns dessutom mÄnga andra Ljusvassare att prata med. Jimmy Andersson till exempel. Han Àr en av Ljusvattnets mÄnga tidigare fotbollspelare och har Àven suttit med i föreningens styrelse.
Jimmy Andersson, Lars Andersson och Joel Stenberg pÄ plats i klubbhuset.
Tillsammans beger vi oss mot Kapploppsheden som Ă€r föreningens fotbollsanlĂ€ggning. Ăven det en oerhört naturskön plats. SjĂ€lva grĂ€splanen Ă€r omringad av tĂ€t skog. Den branta jordkanten lĂ€ngs ena lĂ„ngsidan bildar en naturlig lĂ€ktare.
â Den tog vĂ€l om hands och fick pris som en av lĂ€nets bĂ€sta fotbollsplaner, berĂ€ttar Jimmy.
â Förr i tiden var man dĂ€r och sprang ikapp mot varandra, sĂ„ kallat kapplopp. Det var sĂ„ namnet Kapploppsheden kom till, sĂ€ger Lars.
Ljusvattnets lag frĂ„n 1952. Ăvre raden frĂ„n vĂ€nster: Tage Larsson, Henrik Jansson, Tage BurĂ©n, Arne Lindkvist, Ingemar Nyström, Leo Viksten, Bror TjĂ€rnström. Nedre raden frĂ„n vĂ€nster: Ăsten Degerman, Nisse HĂ€ggström, Martin Burman, Knut Roos.
Vi kliver in i den gamla klubbstugan. DÀr inne finns Joel Stenberg, Àven kallad Mr Ljusvattnet. Han har 50 aktiva Är bakom sig i föreningen. Det gÀller allt frÄn ideellt arbete till spelare, ledare och drivkraft.
â Kapploppsheden fanns nĂ€r föreningen startade som en samlingspunkt för ungdomarna. Redan 1912 var det dans, Grytlocket kallades det dĂ„, berĂ€ttar Joel.
Joel Stenberg Àr född 1949, samma Är som Ljusvattnets IF bildades. En förening som startades av en man vid namn Bror Tjernström. Han Àr farfar till den tidigare AIK Solna-profilen Daniel Tjernström.
â Han jobbade pĂ„ affĂ€ren hĂ€r och kom frĂ„n Flarken frĂ„n början. Han drog igĂ„ng fotbollen i Ljusvattnet. Ett herrlag till att börja med, sĂ€ger Joel.
"Inga matchtröjor"
Förenings A-lag fick pÄ den tiden sparka igÄng i division VII. Och med ett lag som dÄ bara bestod av bondpojkar kunde det sluta med kÀnnbara förluster, exempelvis 0-19 eller 0-14.
I början var det inte bara resultaten som vĂ€ckte uppmĂ€rksamhet. Ăven matchtröjorna fick folk att höja pĂ„ ögonbrynen.
â Vi hade inga matchtröjor sĂ„ istĂ€llet tog vi en vit skjorta och spelade matcherna i. Det var dĂ€rför det senare blev vita tröjor som grund. Och sjön som finns i Ljusvattnet bidrog med det blĂ„a, sĂ€ger Joel.
Ljusvattnet skulle inte bara fÄ en uppdaterad version av sina matchtröjor. Klubben skulle Àven nÄ framgÄng pÄ fotbollsplanen. I början pÄ 70-talet blev Ivan Nyström och Anders Lindmark trÀnare. NÄgot som visade sig bli starten pÄ Ljusvattnets mest framgÄngsrika Är rent sportsligt. A-laget vann division IV och tog steget upp till division III, vilket motsvarar dagens division II.
â Jag tror Ă€ven ungdomslaget och B-laget vann sina serier den sĂ€songen, tillĂ€gger Joel.
Storhetstiden
En stor del av framgÄngarna kan tillskrivas trÀnaren Ivan Nyström.
â Han införde en trĂ€ning som ingen hĂ€r hade haft tidigare. Han körde fysisk trĂ€ning nĂ„got djĂ€vulskt. Konkurrerande lag stod och sĂ„g pĂ„ trĂ€ningen och tyckte det var tokigt. Det var bĂ„de fysiskt och tufft spel pĂ„ plan, berĂ€ttar Joel.
â Det gjorde att det Ă„ret vann vi nĂ€stan varje match med 2-1. Det var inga stora siffror, men vi hade fysiken. Vi var vĂ€ltrĂ€nade, vĂ€ldigt vĂ€ltrĂ€nade.
â Vi knĂ€ckte dem i slutet. Ăven om vi inte hade den bĂ€sta tekniken, konstaterar Lars.
Men det lÄg Àven andra knep bakom seriesegern i division IV.
â Ă ret som vi vann serien och gick upp till trean var vi nykterister. Vi hade lovat varandra inför seriestart att vi skulle satsa pĂ„ det hĂ€r. Ivan hade pratat om att vi gick ned oss sĂ„ mycket om vi tog oss en sup, sĂ„ dĂ„ lovade vi varandra, sĂ€ger Joel och fortsĂ€tter.
â Vi tog oss en sup pĂ„ sommaren 1974, men det var enda gĂ„ngen. Sedan var vi spiknyktra till hela serien var fĂ€rdigspelad. Det var samma sak i division III, vi skötte oss exemplariskt. Men det hjĂ€lpte inte, dĂ„ var det en helt annan nivĂ„.
Medverkan i division III blev bara en sÀsong. Men det var ÀndÄ ett Är att minnas.
En gammal spelartrupp med Ă„lder och kommenterar.
Joel Stenberg ser likheter mellan Ljusvattnets framgÄngar och Sveriges VM 2018. De spelade ungefÀr pÄ samma sÀtt.
â Och sĂ„ hade Ă€ven vi den hĂ€r lagandan. Den var vĂ€ldigt speciell. Ăven om vi Ă„kte ut pĂ„ dans sĂ„ snackade vi fotboll istĂ€llet. Kanske blev det nĂ„gon dans sista kvarten pĂ„ kvĂ€llen, men det var hela tiden snack om fotboll.
Det var en storhetstid för herrarna pÄ 70-talet. Men det skulle dröja till 90-talet innan tjejerna fick chansen i Ljusvattnet. 1993 deltog klubbens första damlag i seriespel.
â Mats Karlsson var en brinnande kraft i det. Det fanns ett damlag tidigare men inte i seriesammanhang, sĂ€ger Lars Andersson.
Kapploppsheden i Ljusvattnet
à ren gick och det sparkades oÀndligt mycket boll pÄ Kapploppsheden. Men sÄ hÀnde det som inte fick hÀnda. Omkring 2002/2003 lades Ljusvattnets skola ned.
â Skolan var vĂ€ldigt viktig Ă€ven för idrotten. SĂ„ lĂ€nge den fanns sĂ„ fanns det rekryteringsunderlag och Ă„tervĂ€xt. NĂ€r den lades ned blev det avgörande för att klubben senare skulle försvinna, sĂ€ger Lars.
Men Ljusvattnet gjorde 2011/12 ett försök att slÄ ihop sig med IFK Bjurfors. Under nÄgra sÀsonger spelade de gemensamt under namnet Arctic Cat FC.
"Ville inte se slutet"
Samarbetet pÄgick i nÄgra Är, men till slut insÄg de inblandade Ät vilket hÄll allt var pÄ vÀg.
â Man ville inte se slutet. Men man insĂ„g att det inte finns underlag för att fortsĂ€tta. Det gĂ„r inte att slĂ„ss med nĂ€bbar och klor om det inte finns intresse för att spela. Det togs beslut om att vi inte hade tillrĂ€ckligt med egna produkter att vara med i samarbetet.
à ret Àr 2015. Ljusvattnets fotboll hade spelat sin sista fotbollsmatch, för den hÀr gÄngen.
â Det var tungt, absolut. Men jag kunde inte heja pĂ„ Arctic. Det klarade jag inte av. Min sjĂ€l försvann nĂ€r vi gick ihop med Arctic, sĂ€ger Joel.
Men det finns hopp om att det nÄgon gÄng i framtiden kommer finnas fotbollspelare med Ljusvattnets logga pÄ bröstet.
â FörutsĂ€ttningarna finns kvar ifall nĂ„gon vill hĂ„lla pĂ„. Det behöver inte vara fotboll heller. Det viktigaste Ă€r att man sysselsĂ€tter ungdomarna som bor i byn och runt omkring, sĂ€ger Lars.
"Vi hade inga matchtröjor sÄ istÀllet tog vi en vit skjorta och spelade matcherna i."