Niklas Bergfors gjorde 3–0 i powerplay efter en retur från Lindvall, som var deppig efter sin första match i slutspelet.
Det var många som höjde på ögonbrynen när Gustaf Lindvall fick chansen i semifinalens tredje match. Särskilt då kollegan Joni Ortio briljerat i slutspelet och i synnerhet i de två första matcherna mot Djurgården.
Men att Lindvall skulle få chansen var inget sista minuten-beslut av AIK. Valet var faktiskt bestämt redan innan semifinalens start.
Lindvall fick också en bra start. Höll tätt första halvan av matchen där han vid flertalet gånger kom upp med högklassiga räddningar.
Men efter Linus Johanssons 1–0-mål efter drygt halva matchen gav AIK bort initiativet. Djurgården tog vara på det genom att göra både 2–0 och 3–0 – även det i numerärt överläge.
Hemmalaget vann till sist med 3–1 och Gustaf Lindvall var märkbart ledsen efter matchen. Det var nästan så att ögonen var tårfyllda.
– Det är jävligt surt att förlora.
Lindvall är fåordig. Suckar och fortsätter:
– Jag har inte hunnit analysera matchen än. Det jag kan säga är att det är jävligt surt att förlora.
Du känns väldigt känslosam just nu?
– Surt att förlora bara...
Men att få chansen inför ett kokande Hovet såg Gustaf bara som positivt.
– Det var lugnt. Det var kul att spela igen.
Var det svårt eftersom du inte stått i en match på ett tag?
– Nej, det ska inte spela någon roll. Allt handlar om hur man förbereder sig och vad man gör på träningarna. Spelar ingen roll om det var en dag sedan eller år sedan man stod. Det är upp till mig att vara redo när pucken släpps, säger Lindvall.
Hur ser du på er start på matchen?
– Vi gör en bra första period. Sen så börjar vi ta onödiga utvisningar i andra och då tar Djurgården över matchen.