Jonathan Hedström prisas i Eldsjälsgalan under torsdagen för sitt arbete och engagemang kring frågan om psykisk ohälsa och ätstörningar.
Jonathan Hedströms historia började när han var 17 år. Därefter följde en karriär som på isen gav sken om en stark hockeyspelare. Men bakom kulisserna utvecklade Jonathan Hedström grova ätstörningsproblem som präglade inte bara spelet på, utan även utanför isen.
Hur skulle du förklara att det är att ha en ätstörning för någon som aldrig haft det?
– Jag skulle säga så här: Det är ett helvete. Nu finns det många olika ätstörningar, men för mig var det att vara livrädd för att bli tjock, extremt mycket träning och mat i huvudet konstant. Det finns ingenting annat. Det enda du fokuserar på är när och vad du ska äta och träna. Det var helt värdelöst, säger han.
Hedström blev bara sämre när han åkte iväg på en NHL-sejour.
"Det är ett helvete", säger Jonathan Hedström om livet med en ätstörning.
– Jag hade uppnått en dröm, att få spela i NHL, och så hånade tränaren en inför alla andra. Det jag var trygg i då var ätstörningen, då gick den igång. Det var nästan som att den bara legat och väntat.
Men Hedström insåg att det inte skulle gå. I tiderna kring OS i Turin insåg han att det gällde NHL eller livet.
– När jag kom tillbaka från OS spelade jag kanske hälften av matcherna. Och där någonstans insåg jag att det här kommer aldrig gå. Jag har ju ett år till. Och så tänkte jag att stannar jag kvar kommer jag dö, då kommer jag svälta mig till döds.
Snabbspola femton år framåt i tiden. Det är många år sedan Jonathan Hedström flyttade till Timrå, där han spelade många säsonger innan han lade skridskorna på hyllan. Men sjukdomen har inte släppt sitt grepp även om han mår mycket bättre.
– Jag har mina dagar när jag har det pissjobbigt fortfarande. Det är lite upp och ner.
"Så himla roligt"
Istället för att hålla ätstörningen för sig själv öppnade Jonathan Hedström upp för alla. Den forne hockeyspelaren började föreläsa om sina erfarenheter.
– Det är lite gråt, framför allt har det varit jobbigt på hemmaplan. När mamma eller släkt är där så är det jobbigt. Alltså när det blir så nära. Och vissa gånger går det jättebra. Men det är väldigt speciellt att blotta den delen av mig. För jag gör ju det.
Jonathan Hedström valde att flytta hem till Sverige och Timrå istället för att avsluta det sista året på NHL-kontraktet.
Men trots att det kan vara motigt att prata om den tunga historia han varit med om menar han att det är värt det.
– Allting jag får tillbaka gör det värt det. Det är så himla roligt. Typ där jag hjälpte Mattias att överleva. Sådana gånger är det ju så värt det. Att kunna förmedla sådant som jag varit med om i så många år och att det kan hjälpa människor.
Men i de stora elitföreningarna har han svårt att ta sig in. Det är få av föreningarna i SHL och Allsvenskan som har tackat ja till en föreläsning av Hedström.
– Jag tror att det skulle vara en ögonöppnare för många ledare och föräldrar. Jag tror samtidigt det skulle kunna hjälpa många. Framför allt pratar jag inte illa om hockeyn i sig, det är inte det jag är ute efter. Det ska vara roligt att gå på hallen, man ska inte ha ångest över det.
Men vet om det men man vågar inte fråga för att man inte vet hur man ska hantera det.
Något som Hedström själv upplevde är att personerna runt honom hade svårt att agera.
– Det är personer som har sagt att 'jag satt ju bredvid dig i bussen'. Det, tror jag, är problemet. Man vet om det men man vågar inte fråga för man vet inte hur man ska hantera det om jag skulle börja gråta kanske.
Prisvinnare
Nu har Jonathan Hedström återigen prisats. Denna gång inte med någon medalj för sina insatser på isen, utan med Eldsjälsgalans specialpris för sitt engagemang i frågan om ätstörningar.
– Det är det som är så himla roligt. Det känns ju fantastiskt.
Varför tror du att det är du som vinner?
– För att jag är den första manliga ishockeyspelaren som kommer ut och berättar lite om hur det är. Sedan tror jag, eller jag vet att jag hjälp extremt många på vägen.
Priset går till någon som "gör världen till en bättre plats". Skulle du hålla med om det?
–Jag hoppas det. Jag gör vad jag kan i alla fall. Det är mycket jag behöver bli bättre på, men just i det här ämnet tror jag att jag hjälper många.
Idag bor Jonathan Hedström i Skellefteå. Han går fortfarande i terapi, men mår mycket bättre än han gjorde under karriären. Han tror inte att man någonsin blir helt frisk från en ätstörning, men han menar att hoppet inte är ute för det.
– Frisk tror jag aldrig att man blir helt, men man kan ju kanske få ett drägligt liv.
Priset skulle Hedström tagit emot under Eldsjälsgalan under torsdagen, men galan har ställts in som följd av spridningen av coronaviruset, uppger TT.