Annorlunda. Kulturen skiljer sig åt i de svenska och ryska klubbarna, menar Ericsson: ”I Ryssland är det mer hierarki och det handlar mer om vad man presterar individuellt än vad det är i Sverige.” Foto: Roine Sandlén.
Ericsson kom hem till Skellefteå förra fredagen efter kvartsfinalsortin med Tre Kronor. VM är det enda mästerskapet under de tre senaste säsongerna där han inte nått minst semifinal.
– Det var såklart surt att inte få vara med och slåss om guldet, men för mig spelar det ingen roll om jag åker ut i kvartsfinal eller om jag spelar final och inte vinner. Ishockey handlar om att vinna och det är klart man vill ha guldet, annars spelar det ingen roll om man kommer näst sist eller tvåa, säger han.
Säsongen med klubblaget SKA St Petersburg slutade desto roligare för Ericsson. Där blev det ligaguld efter 4–1 i matcher i finalserien mot Ak Bars Kazan.
– Jag upplevde Kazan som det bästa laget vi mötte i serien, men i finalserien så var vi bättre än dem, helt klart. Kanske tack vare boosten vi fick av att vända konferensfinalen, säger Ericsson.
Historisk vändning
Han talar om SKA St Petersburgs historiska vändning mot CSKA Moskva där laget vände 0–3 i matcher till 4–3, något som aldrig tidigare hänt i ett KHL-slutspel.
– Det var jäkligt roligt att se hur vi snäppade upp vissa grejer, som vi inte hade brytt oss om lika mycket tidigare. Spelarna tog större ansvar i hur vi skulle slå dem taktiskt. Vi hade möten bara spelarna där vi diskuterade hur vi skulle spela nästa match, lite om presspel och försvarsspel. Jag vet inte hur mycket de där mötena gav egentligen, men det var mer att man kände ett större ansvar själv. Att man inte sket i att lyssna på tränarna, utan kände att det var viktigt.
Ericsson kände att CSKA Moskva började vackla när SKA St Petersburg vann den fjärde matchen med 4–1 och därmed reducerade till 3–1 i matcher.
– De började tvivla lite grann på sitt sätt att spela och ruckade på det. Det kände vi och det tackar vi för. Jag tror att det sätt de hade spelat med hela året – med mycket press och forechecking – var ett bra sätt, men de började spela mer tillbakadraget och det tycker jag passade oss.
Var det speciellt att sedan möta Oscar Möller i finalen?
– Nej, egentligen inte. Vilka jag än möter, kompisar eller inte kompisar, så ser jag bara till mitt eget i såna situationer. Jag var beredd att göra allt för att vi skulle stå som segrare och få lyfta Gagarin-bucklan när säsongen var över. Jag och Oscar har pratat rätt mycket under säsongen och är bra kompisar. Jag unnar honom en seger, men inte på min bekostnad.
Annan kultur
Ericsson tycker att kulturen är annorlunda i de ryska klubbarna jämfört med i de svenska.
– Hur laget presterar är viktigast i Ryssland också, men jag upplever att det är mer hierarki och att det handlar mer om vad man presterar individuellt där än vad det är i Sverige.
Hur menar du då?
– Det är stor press på importerna och även på en som exempelvis Ilya Kovalchuk. Han får jättemycket press på sig om han inte gör mål. Jag tycker han gör ett jättejobb i övrigt, men när han hade det tufft med målskyttet så märkte man det på honom.
Ericsson berättar att han själv har blivit kallad till samtal med tränarna.
– Det var inte många, men jag fick nåt samtal. I början av säsongen fick jag, Tikhonov och Kovalchuk ett samtal där vi fick veta att vi måste snacka ihop oss så att vi skulle arbeta mer tillsammans. Sen var det ett individuellt samtal efter två eller tre matcher i semifinalserien mot CSKA Moskva där de tyckte att jag skulle spela bättre för att jag inte hade gjort mål på ett tag, säger han och fortsätter:
– Jag sa vad jag tyckte. Det är klart att målen räknas, men det viktiga borde vara hur hårt man jobbar och det sa jag. Jag anser mig inte vara en utpräglad målskytt. Jag försöker jobba så hårt jag kan tillsammans med laget och det viktiga är att laget vinner.
Och vann gjorde alltså SKA St Petersburg. Söndagen den 19 april blev Ericsson och hans lagkamrater mästare. SKA vann femte finalen med hela 6–1 efter att Ericsson inlett målskyttet redan efter 1.13 i första perioden.
– Jag gillar när säsongen är över och vill gärna sitta ner och ta det lugnt. Men efter matchen var det kalabalik i omklädningsrummet, med media och fotograferande. Det var nog fritt tillträde en kort stund där, säger Ericsson.
Därefter väntade en angenäm flygresa från Kazan till St Petersburg där firandet fortsatte.
– Jag längtade hem ganska mycket och hade hoppats på att få åka hem efter någon dags firande, men jag fick vänta till på onsdag. På tisdagen var det en hyllningsceremoni och så match med ägarna och sponsorerna, blandade lag, inför fullsatta läktare. Efter det var det middag med respektive och med ägarna under hyfsat lugna förhållanden.
Firandet är inte över än i St Petersburg. I helgen hyllas laget med en kortege.
– De säger att det lär bli 100 000 som kommer och ser den, berättar Ericsson.
Laget ska även träffa den idrottintresserade presidenten Vladimir Putin.
– Jag har inte mött någon ryss som inte älskar Putin, så ryssarna tycker nog att det är en riktig höjdare att möta typ sin idol.
”Dags att ta ett beslut”
Ericssons kontrakt med SKA St Petersburg har löpt ut och han är fri att gå till vilken klubb han vill. Så här säger han om alternativen:
– Skellefteå är som alltid ett alternativ och St Petersburg är alternativet i Ryssland. Sen tycker jag att Schweiz är en intressant liga. Det är det som känns hetast just nu och det känns som att det är dags att ta ett beslut hyfsat snart. Nu är alla turneringar färdigspelade och då brukar det lösa sig.
Vad har du för kontakt med Skellefteå AIK?
– Mycket bra kontakt. Vi har inte kommit överens om något kontrakt än, men vi diskuterar och pratar om lösningar. Förhandlingarna sköts bra som allt annat i den klubben, så jag har inget att klaga på.
Ericsson talar om spel på högsta nivå i tre–fyra år till.
– Men sen vet man aldrig vad som händer. Jag känner fortfarande att jag blir bättre. Jag är 35 år nu och om tre år är jag 38.
Skulle du vilja vara i en och samma klubb de här åren?
– Det är det vi funderar på lite, vad som känns bäst för familjen och för framtiden. Det är inte bara mitt beslut.
Vad är det som gör att du och AIK inte har träffat ett avtal än eller beslutat att det inte blir något?
– Det är väl mer att familjen också måste ta ett beslut och väga för- och nackdelar mot andra alternativ. Jag har spelat till alldeles nyss så det har inte funnits så jättemycket tid till det, jag har inte lagt fokus på det. Sen så är det klart att vi diskuterar flitigt med Skellefteå nu, men varför vi inte kommit till en punkt där vi bestämt oss, varken Skellefteå eller vi, det avslöjar jag inte nu. Men jag gissar att det kommer ett beslut den närmsta veckan. På ett eller annat sätt. Jag vill få klart så fort som möjligt och veta vad jag ska göra nästa år.
Jag unnar honom en seger, men inte på min bekostnad.