Jimmie Ericsson tog OS-finalens första tekning. Det blev förlust i den och i matchen.
När Norran träffar Jimmie Ericsson efter hans första isträning i Skellefteå sedan OS-äventyret så möts vi av en 34-åring med blandade känslor.
Jimmie Ericsson är en vinnare och tävlingsmänniska, en extrem sådan. Så pass att ett OS-silver endast ses som ett förlorat guld. Inget annat.
– Man spelar ju för att vinna, och vi vann ju inte. Så jag är fortfarande besviken över det som hände. Jag kommer alltid att vara besviken, berättar Jimmie.
Hemma i Skellefteå har många däremot en annan syn på silvret. Folk ser en OS-medalj som något väldigt stort och inte enbart som ett förlorat guld.
– Givetvis är det jätteroligt när folk vill ge beröm och komma fram och snacka med mig, det gör jag gärna. Men när folk kommer fram och säger grattis har jag svårt att veta vad jag ska säga. Det är väldigt tudelat det där och man vill ju inte svara med något som sårar någon.
Häftig upplevelse
Men trots att OS-drömmen inte fick det perfekta slutet för Tre Kronor så är Jimmie väldigt stolt över det han fått vara med om.
– Det hela var magiskt liksom. Vi var som ett lag hela truppen och med hela Sverige. Man träffade på andra aktiva i matsalen och runt omkring och man var och tittade på andra sporter som exempelvis curling, som jag inte kunde så mycket om innan. Allt var bara en häftig upplevelse, berättar Jimmie med ett leende.
Glada och positiva
Inför och under OS i Sotji var det en hel del snack om arbetsförhållandena för alla de som arbetade med OS.
Det var inget som Jimmie Ericsson märkte något av.
– Absolut inte. Däremot var det överraskande hur otroligt glada och positiva alla ryska volontärer var. När man gick förbi sa de saker som ”god morning” och ”how are you sir”. De var väldigt trevligt och inte samma upplevelse som tidigare när jag varit och spelat i Ryssland.
Förutom allt roligt som hände runt omkring och det faktum att Tre Kronor förlorade i OS-finalen mot Kanada så var det en annan sak som hamnade i fokus: Nicklas Bäckströms dopningavstängning.
Hur mycket tror du att det påverkade er i finalen?
– Det är helt omöjligt att svara på, om det ens påverkade. Ishockeymässigt påverkades jag själv inte alls förutom att jag fick spela center istället för forward.
Men att förlora en så pass viktig spelare timmarna innan en OS-final var trots allt inte optimalt för Tre Kronor.
– Visst var det jobbigt, särskilt för Bäckström själv. Han åkte ju till matchen som vanligt och var med där inne när jag lindade klubbor cirka två och en halv timme innan match, och sedan var har helt plötsligt borta, säger Jimmie, som inte vill frånta Kanadas prestation i finalen.
– De spelade jättebra och vann utan tvekan rättvist. Det tråkiga var att vi inte lyckades med att prestera vår bästa hockey i finalen. Det var där som vi ville prestera som bäst.
Toews stack ut
I Kanadas lag fanns det flera som imponerade på tv-tittarna och på Jimmie Ericsson. En spelare stack dock ut lite extra i Skellefteå AIK-kaptenens ögon.
– Jag tycker att Jonathan Toews var fantastiskt bra. Han var den tuffaste och skickligaste spelaren att möta.
Det var även Toews som Jimmie tekade och förlorade mot i OS-finalens första tekning.
Om du hade vunnit den kanske matchen sett annorlunda ut?
– Haha, ja man vet ju aldrig, säger Jimmie och skrattar.
Men trots att det flyter omkring blandade känslor innanför 34-åringens skinn så är OS-äventyret något Jimmie är stolt över.
Under dagens match ska han dessutom hyllas innan första nedsläpp – trots att det ”bara” blev silver.
– Folk vill väl och jag är väldigt glad och stolt när folk visar sin uppskattning. Men silver är alltid silver, och det går tyvärr aldrig att ändra på ...
* Läs ännu mer i lördagens papperstidning