Kollar in. När Martin besökte ridhuset i Skellefteå tränade Sophie Markgren på sin häst Pricken. Foto: Annika Eriksson.
Vi träffas på ridhuset i Skellefteå.
– Här finns det många minnen för mig. Lite nostalgi att gå omkring och se hur mycket som förändrats genom åren, säger Martin.
För det var här som han grundlade sitt intresse för hästar.
– Fast jag tillhörde aldrig den där maffian som var här och skötte hästar jämt. Jag tyckte det roliga var att rida och tävla, säger han.
Tuff tid
Det var också en tuff tid för en lite blyg kille när Martin började en nybörjarkurs när han var 8-9 år.
– Jag hade följt min syster Marie när hon tränade och tyckte det såg kul ut. Dessutom stöttade min pappa mig från första stund, vilket var oerhört viktigt. För det var inte så lätt att vara ensam kille.
– Vi hade dessutom upprop. Och när ledaren ropade upp Martina Renström kommer jag fortfarande hur jobbigt det var och att jag bara vill sjunka genom jorden.
Ingen tjejsport
Martin har sina teorier om varför det här blivit något som brukar kallas tjejsport.
– Jag vill poängtera att jag tycker det är tråkigt. För titta bara internationellt, där är det minst lika många män som kvinnor som tävlar. Men jag tror att det handlar lite om att ridsporten på 70- och 80-talet ville hamna på samma nivå som olika bollsporter. Och då var ett bra argument, som de på den tiden tyckte, att många fler tjejer än killar var aktiva.
Martin både tävlade och började dessutom jobba som alu-praktikant på Skellefteå Ridhus.
Han vidareutbildade sig via EU-utbildningen till häst i Gummark och hamnade sedan på Hippologutbildningen i Flyinge och Strömsholm.
– Det var otroligt lärorikt. Inte minst se världsryttare som Kyra Kyrklund och Peter Eriksson träna. Det lärde jag mig oerhört mycket av.
Martin hade då en mycket bra häst som hette De Niro.
– Vi var uppe på St Georges-nivå i dressyr och det var en mycket duktig häst som jag tävlade med i många år
Annars var det faktiskt hoppning som Martin och De Niro började med. Men han upptäckte snabbt att dressyr var det rätta för dem.
Familj
Martin bildade sedan familj, flyttade till Stockholm och är numera ridlärare på ett privat ridhus i Lidingö.
– Visst är det skillnad mot Skellefteå. Det finns mycket pengar i Lidingö, inget snack om det.Men annars är det att kunna hjälpa alla barn och ungdomar som vill rida. Ridhuset är som en stor ungdomsgård där alla kan vara med. Ja, förresten alla vuxna är ju också välkomna.
När ledaren ropade upp Martina Renström kommer jag fortfarande hur jobbigt det var och att jag bara vill sjunka genom jorden.
Damspel. Martin Renström har alltid gillat samspelet mellan häst och ryttare. Och så finns en stark känsla för hästen. Foto: Annika Eriksson.