Krävande. Att vara ytterst sportsligt ansvarig i en elitförening ställer höga krav.
Hockey och elitverksamhet tenderar att vara väldigt eliminerande. Tränarrollen är ju känd för att vara en utsatt position, men under fjolåret var det sportcheferna, eller som rollen numer i allt högre grad kallas, general manager, i hockeyallsvenskan och SHL, som försvann. En efter en, totalt hela 11 av 26 personer, lämnade sin post.
Det har inte undgått Lasse Johansson, som är GM och ytterst ansvarig i Skellefteå AIK. Han har tankar om varför den position han har är så utsatt att den kan anses vara SHL:s farligaste jobb:
– Jag ser att många av mina kollegor slutar och jag tror att det handlar mycket om organisationer. Det måste bli tydligare vilka uppgifter som finns i en förening det handlar om. Jag tror inte att det har varit det i så många föreningar och så var det även här när jag började. I en förening är det ju att man jobbar över gränserna lite här och där, men på slutet hos oss har det blivit mycket tydligare.
Hur skulle du beskriva din arbetsuppgift?
– Huvuduppgift A–laget, värva spelare, sponsorer och jobba med tränarna och ledarskapet. Det är mycket att göra varje dag. Många kanske tror att det bara handlar om att prata med agenter och titta på hockey, men så är det absolut inte.
Mycket tid
Rollen som sportsligt ansvarig är tidskrävande, även om Johansson själv inte riktigt kan uppskatta hur mycket tid han lägger.
– Jag har världens roligaste jobb så jag tittar inte så mycket på tiden. Mitt jobb finns nog i huvudet ganska ofta, även under fritiden. Man tar med sig jobbet hem och det är väl både bra och dåligt.
Den höga arbetsbelastningen och stressnivån ligger bakom en stor del av avhoppen. Johansson själv avslöjar att även han själv har känt sig drabbad av den höga arbetsbelastningen under en period som sportsligt ansvarig.
– Det har hänt att jag har varit sliten. Men det är inte bara jag som har drabbats i det samhälle vi lever i. Samtidigt kan jag tycka att alla föreningar kan bli bättre på att bygga större organisationer för att kunna fördela arbetet bättre. Det är viktigt inte minst för framtiden. I AIK har vi jobbat mycket med de här bitarna
Upplever du hockeyföreningarna satsar för lite på organisationen utanför isen?
– Ja, kanske. Många klubbar skulle nog kunna tjäna på att lägga mer på organisation än på truppen.
Samtidigt går många klubbar dåligt ekonomiskt. Hur ser du på det?
– Vi måste dra ned på spelarlönerna. Det har varit väldigt höga löner och det krävs sänkningar för att kunna satsa på andra saker som stärker upp, en ungdomstränare och liknande. I Skellefteå AIK har vi kommit en väldigt bra bit på väg. Men det gäller att våga ta besluten.
Varför är det så höga spelarlöner?
– En kombination av allting. Många gnäller på agenterna, att de drar upp lönerna, men det är ju ändå vi som väljer att betala. Vi måste ju våga säga nej också. Det är en samverkan som allt annat. Vissa spelare ska förstås ha bra betalt, men vissa måste jobba för lägre löner.
Vad är nästa steg för hockeyklubbar och organisationer i SHL?
– Jag kan bara titta på AIK. Vi måste bli bättre på det vi redan gör bra. Mycket jobb handlar om att utbilda ledare och att jobba med ledarskapet. Sedan handlar det också om att bli bättre att utbilda spelare och få dem att kunna ta större ansvar. Sedan har vi ju många bitar i övrigt i föreningen som också kommer har behov att utbildas och utvecklas.
Farligt jobb. Elva av 26 sportchefer lämnade sina poster ifjol. AIK:s GM, Lasse Johansson, har en del funderingar på varför jobbet är så utsatt.