När vissa idéer föds önskar jag att jag hade varit en fluga på väggen. Inte för att höra idén, utan mer för att se i vilket sammanhang den föds – och hur den sedan förkroppsligas.
Någonstans kring Haparanda och Tornio: ”Vi gör en uterink och placerar den så att rödlinjen ligger på gränsen mellan Sverige och Finland. Sedan möts....Sverige och Suomi....”
Ni förstår säkert. Det är fullständigt galen idé. Men, när den väl tog form och blev verklighet under den här historiska lördagen i mars, är genial en mer passande beskrivning. Det är en idé som dessutom, kan konstateras, var så bra att den BLEV sann.
Det är kreativitet av det här slaget som sätter den nordliga regionen på kartan. Arrangemanget blev en succé även om logistiken blev lite problematisk. När pucken skulle släppas som det var tänkt, var det samtidigt en bilkö på flera kilometer.
Uppskattningsvis mellan 3000-4000 personer trängdes därefter för att se flera av våra grannländers bästa hockeyspelare genom tiderna.
Det var nostalgi i flera dimensioner. Utematcher på naturis är inte långt borta från att tillhöra en annan tidsepok. I Västerbotten är det bara Medle som ännu spelar matcher, när möjlighet finns, på uterink.
Nu drabbade två lag med gårdagens stjärnor samman, fick strida och försvara, sitt eget territorium. Sannolikt har en landskamp aldrig haft ett så starkt inslag av prestige i sammanhanget. Då finns det ju ändå en ganska god portion prestige inbyggt i fenomenet Sverige-Finland, dessutom blir det en extra skopa när det handlar om ishockey.
Det finns något vackert med att våga hylla gamla stjärnor. I Sverige och i dagens samhälle känns det ibland som att det bara finns plats för det som händer just nu. Framtiden är oskriven och kommer inte att se ut som det gör i dag, men det är ändå viktigt att hylla historien. Den har ju tagit oss ditt vi är.
Det var otroligt roligt att få se stjärnor som Esa Tikkanen, Mika Nieminen, Jarmo Myllys, Bengt-Åke Gustafsson, Mats Näslund etc.
Avhoppen var många inför helgen match, men de laguppställningar som väl kom till spel, visar på något sätt hur otroligt många skickliga hockeyspelare som faktiskt har passerat genom åren. Jörgen Pettersson är för många en sådan spelare. Han har fortfarande bästa poängsnittet som svensk rookie i NHL, för att nämna ett exempel.
Toranda on ice har en grym potential med tanke på att det här var första året. Tänk om dagens landslag skulle mötas i en sådan här drabbning? Eller ett winter-classic möte av något slag.
Bara att komma till skott med ett event av den här karaktären första året känns som om det här kan skjuta i väg mot oanade höjder. Och sätta en stor prick på kartan, som vintersimmet också gör.
Enda skillnaden var väl att det var för få svenska vinnare vid landsgränsen i helgen.