En utsåld Skellefteå Kraft Arena gungade när Västra Stå drog sitt viktiga strå till den svartgula stacken.
Karaktären på Skellefteå AIK håller i detta nu högsta klass. Vi ser ett svartgult gäng som tillsammans jobbar som en enhet, och som i varje situation offrar sig som om det vore det sista bytet på säsongen.
På det sätt som man dessutom – mot ett favorittippat Djurgården – två gånger om hittat en väg att vända på matchbilden ger tydliga sken av att detta är ett lag i full harmoni.
Det blir ännu mer imponerade med tanke på hur säsongen sett ut. AIK har lyckats med förvandlingen att gå från ett svajigt lag med en ensidig offensiv till en väloljad maskin.
Kritiken har blivit till fina lovord. Välförtjänta sådana.
Finalgrepp
Och efter den här torsdagskvällens spelmässiga show – ja, detta var en match av högsta klass – så har AIK nu 2–0 i matcher. Två segrar från en SM-final alltså och en sista fight om Le Mat-pokalen som de flesta supportrar – och experter för den delen – hade räknat bort i början av kalenderåret.
Samtidigt så ska det sägas att Djurgården är bra och långt ifrån ett slaget lag sett till hela serien. Återigen kom man utskjuten ur en kanon och fick AIK på hälarna.
Men uteblivet nätrassel innebar att energin mer och mer rann över och ner i Skellefteås gruvor. Bert Robertsson och tränarteamet kunde då, istället för att tvingas hitta en ny taktik, stå och mysa när hemmalaget tog över och stal showen.
Värd sina kulor
Det största guldgrävaren, och den största skillnaden mellan lagen just nu, är utan tvekan en finsk terrier.
Joni Ortio har i sitt andra SM-slutspel bevisat att han är värd sina pengar. För det är exakt denna typ av pusselbit som krävs om ett lag ska kunna gå hela vägen.
***
När många skrek efter tunga nyförvärv med offensiv spets så plockade AIK in två till åldern gamla ikoner i Jimmie Ericsson och Fredrik Lindgren.
Mer nostalgi än viktig klass trodde många.
Efter åtta matcher och hälften av segrarna som krävs för ett SM-guld är Jimmie och "Linkan" två som glöder allra mest.
***
Sebastian Ohlsson visar även han att han växer när det är vår. 1–0-målet i boxplay och hans 4–1-placering på bortre stolpen innebär att han stått för fem fullträffar de senaste elva matcherna.
Tre är matchvinnande mål dessutom. Det är vad vi brukar kalla för att vara bäst när det gäller.
Stekhete Sebbe Ohlsson sätter här 1–0 bakom Adam Reideborn.
****
Fullsatt på Hovet senast och nu utsålt i Skellefteå Kraft Arena.
Den sjungande hemmapubliken fick det så kallade templet i gungning när AIK i tredje perioden gjorde fyra mål på 1.48 minuter.
Det är slutspelsfeber på hög nivå.