Frida spelade ju fotboll här hemma i Skellefteå innan hon flyttade för studier.
– Jag råkade ut för en korsbandsskada, opererades, och sedan lade jag ned fotbollen. Men jag debuterade faktiskt i ett maraton i Madrid 2003 med trasigt korsband och sprang på 3,35. Jag har alltid gillat att springa både fort och långt.
Till Panama
När Frida träffade sin man Victor från Panama så blev det flytt dit.
– När min yngsta son fyllde ett år så tog jag upp löpningen igen. Det har verkligen gått bra och jag har ställt upp i flera lokala tävlingar i Panama City. Jag har också börjat träna med ett lag och det har betytt mycket för mig.
Jag vet ju inte så mycket mer om Panama än Panamakanalen, hur är det att bo där?
– Det är tropiskt klimat med mycket regnskog. Där finns också några underbara stränder. Panama City bjuder på allt som en storstad ska ha. Det är också ett land som av många benämns som Latinamerikas Singapore med en starkt växande ekonomi.
Varmt klimat
Det är egentligen bara ett problem som Frida har.
– Det är otroligt jobba att springa i det här fuktiga och varma klimatet. Det är nästan som att springa på en annan planet. Ibland så längtar jag verkligen tillbaka för att kunna ge mig ut i motionsspåren i Skellefteå och kunna andas på ett helt annat sätt.
Och det är just vad Frida gör just nu. Hon kombinerar nämligen sitt maratonlöpande med en semester hemmavid.
Frida har nu hunnit med två maraton sedan hon kom igång.
– Sprang på 3,23 i Chicago och nu 3,08 i Stockholm. Jag hade satt upp ett mål på 3,10 och det klarade jag fastän det är en tung bana. Andra varvet på Västerbron kändes.
Nästa mål är nu New York Marathon i höst och Boston nästa vår.