Kompletterar varandra. Paret Bert Pettersson och Gabriella Laestander driver stallet tillsammans. Foto: Annika Eriksson.
Det är en eftermiddag i september i Innervik. Solen börjar så sakteliga söka sig ner bakom trädtopparna kring hästgården där Gabriella Laestander och Bert Pettersson bor tillsammans med sina två barn.
Och trots att det vimlar av höns och att en och annan kanin och katt ses på gården, så är det kring gårdens travhästar som det mesta cirkulerar.
När Norran rullar in på gården går hästarna fortfarande ute i sina hagar. Men snart ska några av dem få komma in i stallet.
– Vi har sju hästar på gården nu. Det är ganska lagom, konstaterar Gabriella Laestander, amatörtravtränaren som har bott på gården i 15-16 år.
– Men det är under de sista nio åren som vi har haft mer av en tävlingsverksamhet, som det har gått lite bättre. Och ju bättre det går, ju mer sporrad blir man på att utveckla verksamheten ytterligare och skaffa ännu bättre hästar.
Och när det gäller bra hästar och det här stallet så går det inte att låta bli att nämna Face The Evil – storhästen som såg till att stallet fick sitt stora genombrott. Han kom hit 2006, och sedan dess har inget varit sig likt.
– Vi hade inte sett honom live, utan hade fått några tips och hade sett något lopp på band. Vi frågade om han var till salu, och till slut var han det. När vi köpte honom så hade han sprungit in 700 000 kronor, men hade galopperat i de flesta starterna, minns Gabriella.
– Men vi visste att han kunde springa fort och att han hade en bra skalle. Han blev allt mer stabil och lugn och krigade ända fram till att han föll för åldersstrecket.
Och det var en häst som var väl medveten om hur det hade gått ute på banorna.
– Han visste precis om han hade förlorat eller vunnit. Hade han vunnit, då var han glad och sprallig. Hade han inte vunnit, då var han sur och irriterad, minns Gabriella och ler.
För minnet av hästen som kom att bli en så stor del av hennes liv, det är minst sagt levande, trots att de tog bort Face The Evil i somras.
– Det var jättejobbigt. Han hade ju varit nummer ett för oss i åtta år. Men under det sista ett och ett halvt året så var han inte nummer ett längre, och det kände både jag och han.
Betydelsen han hade för stallet, det går inte att underskatta.
– Han sprang in tre miljoner för oss och det hjälper till mycket, konstaterar Gabriella.
– Det har gett oss möjligheter att utveckla verksamheten och köpa hästar som vi annars inte hade haft möjligheten att köpa.
Går det någonsin att ersätta en sådan häst?
– Klart att det gör, men man får vara realistisk – det kommer bli svårt att hitta en sådan häst igen. Premier Kronos har för all del en god chans att springa en del pengar, men inte på samma sätt. "Fejsen” tog hem totalt 53 lopp – det har bara en häst på varmblodssidan gjort tidigare under modern tid. Att leva upp till det blir jättesvårt. Det är inte så många hästar som gör 53 starter – han tävlade från att han var två till han var tolv.
Att säga att allt var bättre förr ligger inte i Gabriellas natur – men hon medger att det finns en viss risk att hamna i den fällan.
– Svärfar hade dessutom en häst som var Sveriges mest segerrika häst för länge sen, den vann 113 lopp. Och som någon sa till oss, "blixten har redan slagit ner två gånger i samma familj”.
Ett tag såg det ut som att Face The Evils bortfälle skulle innebära även en nedtrappning av aktiviteten i stallet.
– Vi sa ett tag att vi skulle sluta när Face The Evil skulle göra det – men vi har fortsatt. Vi köpte Premier Kronos och han funkade bra, och då fick man som en förnyad energi.
Sexårige Premier Kronos kom tvåa i ett V75-lopp i Gävle i slutet av augusti, så potentialen finns onekligen där.
– Jag hoppas på en bra utveckling där, han har gjort jättebra lopp på slutet utan att få den riktiga utdelningen han har förtjänat. Han är inte så tokig i grunden, får han vara frisk och fräsch så kommer han att utvecklas. Det borde vara en del pengar som han ännu inte har tjänat.
Även andra lovande hästar finns på gården, bland andra Claudius F, en femåring som senast kom tvåa på V75 i Gävle, och Caligula F, som nyligen vann ett lopp i Norge.
– Numera är vi inte så jättesugna på unghästar, det är inte riktigt vår grej. Vi tappar tålamodet innan det är dags för start. Det är startklara hästar som kanske inte riktigt fått det att stämma som vi är intresserade av. Vi vill hitta något som går att utvecklas.
Just att utveckla såväl hästar som verksamheten lyfter Gabriella fram som sin stora drivkraft.
– Det är det där med vinnarskallen.
Gabriella Laestander är en av Sveriges framgångsrikaste amatörtränare – men att bli proffstränare, det vill säga att träna andra personers hästar, det är inte aktuellt.
– Nej!
Det är svaret som Gabriella Laestander ger så fort det kommer på tal.
– Jag är hellre en bra amatörtränare än en medelmåttig proffstränare. Nu har vi en delägare på en av hästarna, men i det stora hela så äger vi alla själv. Vi föredrar att ha det så här – att ingen ifrågasätter vad man gör, varför man inte startar hästen just då och så vidare. Vi kan köra vårt eget race.
”Vi”, det är Gabriella och hennes sambo Bert Pettersson. Det är Gabriella som formellt är tränare och jobbar heltid i stallet, men hennes livskamrat är minst sagt inblandad i det som händer i stallet.
– Han gör minst lika mycket som jag i verksamheten. Vi är ett bra team. Vi vet hur vi vill ha det och vi båda strävar efter samma grejer. Vi vill båda nå framgångar, att vi ska vinna och att det ska gå bra.
Trots alla framgångar har dock inte Gabriella sett speciellt många lopp. Anledningen stavas nerver.
– Nerverna är kanske inte alltid på topp, medger hon skrattande.
– De är bra under loppen, fyller Bert, som anslutit på altanen på det röd-vita huset, i.
– Det är före och efter loppen som det är värst, fortsätter Gabriella.
– Men det har inte varit så jämnt, det beror lite på vilka hästar det har varit. Men av "Fejsens" 190 lopp så såg jag kanske fem.
Vi vet hur vi vill ha det och vi båda strävar efter samma grejer.
Familjeliv. Gabriella Laestander tillsammans med dottern Vilja och kattungen Billy. Den senare ersatte en annan katt som blev ihjälkörd av en traktor under sommaren. Foto: Annika Eriksson.
Sju hästar. Just nu finns sju travhästar på gården – här är det Le Plus Rapide som blir selad. Foto: Annika Eriksson.
I eftermiddagssolen. Le Plus Rapide sträcker ut på gården i Innervik. Foto: Annika Eriksson.
Inte bara hästar. Gabriella Laestander håller i tuppen Frans – en av cirka 45 höns på gården. Inga problem med äggproduktionen med andra ord. Foto: Annika Eriksson.
Mycket käk. Det går åt en hel del ensilage och hö på Gabriella Laestanders gård. Foto: Annika Eriksson.
Ut på en runda. Gabriella Laestander tar ut valacken Le Plus Rapide, en fyraåring som jobbar att få kontroll över tävlingsnerverna, på en träningsrunda. Foto: Annika Eriksson.
Framtidsnamn. Efter att storhästen Face The Evil lämnade travbanorna och sedemera jordelivet är det hingsten Premier Kronos som är det stora namnet i amatörtränaren Gabriella Laestanders stall. Foto: Annika Eriksson.