De senaste dygnens stora snackis har varit Modos värvning av den avdankade NHL-spelaren Donald Brashear, en 42-åring som byggde sin karriär, som de flesta trodde var ett avslutat kapitel, på att slåss och leka polis där ute på isen.
Modo, som har haft det hackigt under den här säsongen, tycker tydligen att det ska vara lösningen på att laget inte spelar nog bra för att vinna fler matcher.
Det handlar tydligen inte om att göra fler mål och hålla tätt bakåt, utan att man ska ha en spelare som kan brösta upp sig ute på isen.
Jag är ytterst skeptisk och därför var det skönt att i går kväll sätta mig i Skellefteå Kraft arena för att se ett lag som har gått en helt annan väg – en väg som visat sig vara framgångsrik i bra många säsonger.
Här handlar det inte om att ställa ut nån "tuffing" på isen. Här handlar det om att med fart och finess i kombination med ett disciplinerat spel utmanövrera sina motståndare.
Det är bara att fråga Färjestad om det var Skellefteås slagsmålsskämpar eller deras snabbhet som fick dem på fall. Jag tror vi båda vet svaret på det.
Under tisdagskvällen var snabbheten i kombinationen med ett vasst passningsspel som såg till att Skellefteå ganska komfortabelt kunde besegra Färjestad. Färjestad kom fram sent till Skellefteå på grund av problem med dimma, och under större delen av matchen kom de också sent till de flesta situationerna.
Skellefteå var steget före och den energi som laget visade upp, den är svår att försvara sig mot. När den dessutom ställs mot ett lag som Färjestad, som inte alls visar upp något imponerande spel, trots de dyra värvningarna av Anssi Salmela och Toni Rajala, då blir det klasskillnad.
I morgon väntar en riktigt het match, då Luleå på bortaplan står på schemat för Skellefteå AIK. Visar laget upp den intensitet som det hade mot Färjestad, då blir det åka av.
Då gäller det för ett Luleå som åkte på ännu en förlust i går kväll, att se till att vara väl förberedda. Annars blir det en klang- och jubelföreställning i gästernas favör.