Skellefteå AIK bara borrade ner huvudet och gnuggade på. 55 minuter senare stod laget där med tre viktiga poäng och två spräckta sviter.
Hemmapubliken i Fjällräven Center trodde knappt sina ögon. Efter fem spelade minuter stod deras lag där med en 2–0-ledning. Modo, laget som allt som oftast kämpar förgäves för att lämna SHL-tabellens bottenskikt, såg plötsligt ut att kunna sätta serieledarna på plats.
55 minuter senare satt samma hemmapublik med något tom blick och konstaterade att det hela bara hade varit ett tillfälligt besök i tillvaron som ett segrande lag. För när Skellefteå AIK fick igång sin något rostiga evighetsmaskin, som de aldrig tycktes tveka om att det fortfarande fanns liv i, då fanns det ingenting att sätta emot för det prövade och något lemlästade lag som Modo i dagsläget är.
Det man måste beundra i Skellefteå är lagets tro på sin egen kapacitet. Trots att Modo fick den där drömstarten så ändrade Skelleftelaget inte sin plan.
Laget skakade av sig de två tidigt insläppta målen och körde vidare som om ingenting hade hänt. Ingen desperation syntes, utan bara ett systematiskt gnuggande som redan innan den första perioden var över hade givit utdelning två gånger om.
Än mer tålamod har krävts när det har kommit till spelet i powerplay. Nu kom första målet i spelformen sedan slutet av november. Visst, ett mål gör inte någon succé, och det hackar fortfarande betänkligt, men ingen i laget verkar vara speciellt orolig.
Samma sak verkade gälla angående de tre raka förlusterna som föregick matchen i Örnsköldsvik. Visst, de fanns där, men det var inget som oroade speciellt mycket. Snarare ett litet snedsteg som snart skulle rättas till.
Medan Skellefteå visar upp ett lugn och ro, trots en del hinder på vägen, så är läget inte alls lika samlat i Modo Hockey. Och det är väl för väl, för de har, till skillnad mot Skellefteå AIK, inget stabilt spel att förlita sig på.
Förmågan att hålla ihop spelet under en hel match verkar som bortblåst och kvalserien tycks snart vara oundviklig.