Pontus Petterström i Norran den 12 september 2002.
– Min förra säsong tog slut redan i juli i fjol, och sedan dess har jag längtat till den här säsongen. 20-åringen från Småland är AIK-förvärvet med det ovanliga efternamnet.
– Det är inte många som heter Petterström, konstaterar Pontus.
Hur ofta får du heta Pettersson istället?
– Inte så ofta nere i Tingsryd. Men här uppe händer det ganska ofta. I Boden tror jag inte speakern sa rätt en enda gång. Och jag brukar få upprepa efternamnet några gånger innan det sitter …
Pontus hockeykarriär startade hemma i Nybro (som tog klivet upp i södra allsvenskan i år). När det blev dags för hockeygymnasiet flyttade han till Leksand.
Där blev det två framgångsrika år under ledning av Torgny Bendelin.
– Ja, vi tog två SM-guld med J18-laget. Det var kul när vi mötte Leksand med Skellefteå i förra veckan och jag fick möta gamla kompisar som Daniel Widing och Lars Jonsson.
Suget efter A-lagshockey tog Pontus till Tingsryd inför säsongen 2000/2001.
– Steget från junior- till seniorhockey är stort, tempot och framför allt styrkemässigt. Alla är starkare, och det blir mer fysiskt spel.
Tränare för Tingsryd var då – Pasi Mustonen.
– Alla tränare är speciella, men det är svårt att bedöma, säger Pontus.
Han ser i alla fall en del likheter med denna AIK-upplaga och det lag Tingsryd gjorde succé med för två år sedan.
– Ett jämnt lag där alla jobbar för alla och alla vill vinna.
Det är nyckeln om man ska gå långt. Pontus seniordebut var sensationellt bra.
– Det gick över förväntan, allt flöt på.
Så pass att New York Rangers fick upp ögonen för honom
– Rangers draftade Pontus förra sommaren.
Rangers är mitt favoritlag i NHL – kan det bli så att du hamnar där en vacker dag?
– Det är en dröm man har, men det blir svårt att komma ända dit. Det var oväntat att jag skulle bli draftad eftersom det egentligen var ett år för sent, men kanske var det för att jag hade ett år med seniorhockey bakom mig.
Har du hört något från Rangers sedan dess?
– Meningen var att jag skulle ha åkt på en camp förra hösten, men så gick knäet sönder. Tanken var att jag egentligen skulle ha åkt över den 10 september, så det var ändå tur i oturen.
Pontus tänker naturligtvis på ettårsdagen av terrorattacken i New York.
Och så var det det här med knäskadan.
Lyckan över att bli draftad hann nämligen inte mycket mer än lägga sig förrän olyckan var framme för Pontus.
– Det var sista träningen innan vi skulle gå på is i slutet av juli. Vi spelade rugby, och så knäppte det till i knäet.
– Främre korsbandet gick av, men det dröjde innan jag fick besked om vad det var, och därför blev jag inte opererad förrän i oktober. Sedan fick jag bygga upp knäet resten av säsongen, och det kanske var lika bra det.
Du hann alltså aldrig vara något på is under fjolårssäsongen?
– Inte så att jag var med och tränade. Däremot åkte jag en del på egen hand mellan februari och april.
Pontus bestämde sig tidigt för att lämna Tingsryd.
– Allt tog så lång tid efter skadan och jag fick ingen bra vård. Redan då bestämde jag att jag inte ville vara kvar.
Vilka alternativ hade du?
– Att spela hemma i Nybro, och annars var det Hammarby och Skellefteå jag pratade mest med.
Varför blev det Skellefteå?
– Givetvis blev jag väldigt glad när Skellefteå hörde av sig. Jag har sett och hört mycket om att det är en klubb som satsar. Skellefteå är också en lagom stor stad, jag får möta nya lag och – ja, det har känts rätt hela tiden.
Du har skrivit tvåårskontrakt?
– Ja, jag ser inga problem med att stanna här i två år. Jag trivs jättebra. Fast jag är ju 130 mil hemifrån och har inte provat vintern ännu …
Skattehärvan som uppdagades i Tingsryd efter nyår förnekar Pontus sin inblandning i.
– Det är lugnt för min del, och det enda jag vet är det jag har läst i tidningarna. Eftersom jag var skadad och bara i stort sett såg hemmamatcherna var jag inte heller lika nära det här som andra.
Pratades det mycket om det här i spelartruppen?
– Inte så jättemycket. Det var mest snack på byn. Tingsryd är ett litet samhälle, och nästan alla är hockeyintresserade.
Det här slår hårt för dem, nu med nedflyttningen till div I och allt.
Pontus är nu inriktad på att komma tillbaka som spelare på bästa sätt.
– Det kan ta lite tid att komma in i det igen. Men knäet känns bara bra och jag kör utan något skydd.
Vilken spelartyp är du?
– Jag är hyfsad på att läsa spel och ligga rätt i banan.
Är offensiven eller defensiven din styrka?
– Lite både och, speciellt om jag spelar center. Däremot behöver jag bli starkare och få ett bättre skott.
Tränar du extra på det?
– Jag försöker. Att skjuta handlar också mycket om teknik. I dagens hockey är det viktigaste att man blir duktig på att skjuta snabbt.
Du är egentligen ytterforward men har fått spela en hel del center i AIK under försäsongen?
– Det var ett tag sedan jag var center senast, men jag lär mig och är glad så länge jag spelar. Skillnaden är framför allt att du ligger högre i banan som forward.
I kväll möter AIK Örnsköldsvik hemma i den näst sista träningsmatchen inför den allsvenska starten.
– Det blir kul. Ö-vik är nykomling och jag har inte en aning om hur bra de är.
Jonas Fahlman (Norran 2002-09-12)