Minns toppåren. Emelie Engström, en av de ledande spelarna i IBS, minns tiden då det fanns ett elitserielag i kommunen.
17-åriga Emelie Engström kör ett sent träningspass i Eddahallen med division II-laget Skellefteå IBS – Skellefteå kommuns enda damlag.
– Det är tråkigt, det blir ju inga derbyn, konstaterar Emelie, som mellan avslutningsövningarna försöker analysera varför det har blivit så här.
– Det är för lite spelare. Vi var ganska många för bara två år sedan. Nu är det många som har slutat, och det finns inte så många fler. Det är bara vi kvar, säger hon och kan inte låta bli att skratta till.
Några av de som har försvunnit, de har flyttat till Umeå för att gå på RIG.
– Det klart att man vill ha kvar de bästa spelarna, men vi som är kvar här får kämpa vidare.
Skellefteå IBS är ett av topplagen i division II. Målet är att ta sig upp i seriesystemet.
– Det känns som vi har goda chanser. Vi satsar på att gå upp, säger Emelie, som minns de godare tiderna, när innebandyn var betydlig mer blomstrande i Skellefteå.
– Det var väl när man var 10-11 år. Då fanns det fyra fem lag här omkring.
Skellefteå Innebandys senaste elitseriesejour minns hon också.
– Det var ju dem som man såg upp till, satt sargvakt och så. Det var kul. Nu är det mig som folk ska se upp till.
Ja, nu har hon tagit rollen efter spelare som Frida Norström.
– Det är väl kul, spännande, säger hon om sin nya sits.
Peder Bergqvist, tränare för Skellefteå IBS, ser hur spelarbristen påverkar även sitt eget lag.
– Om det hade varit fler tjejer som hade kommit under hade det satt press på de här spelarna. Konkurrensen hade ökat, säger Bergqvist, som även får det besvärligt när det kommer till eventuell scouting.
– Det finns som inget man kan fara och se på. Jag vet knappt om det finns några talanger. De senaste åren har det mest varit gamtanter som har spelat, och man vill ta fram unga tjejerna och utveckla dem. 97:orna var riktigt duktiga, men nu har många lagt av. Och när de här två lagen (IBS och Hammarängen) slog ihop, då kanske de inte riktigt vågar längre.
Och de talangfulla spelarna han trots allt ser, de vågar han inte riktigt norpa åt sig.
– Det finns kanske spelare i Kaif som jag skulle vilja ha, men de kan jag inte röra. Jag kanske skulle plocka deras stjärnspelare, men då faller ju även deras lag. Så jag får klara mig.
När tror du att det här vänder?
– Jag tror vi måste vänta ganska många år. Det finns en del bra årgångar i början av 2000. Då kanske det kommer fler lag som tävlar mot varandra under flickåren, och då kan det gå bra.
Inte så lätt. Peder Bergqvist, tränare för Skellefteå IBS, sitter i en trixig sits.
Tränar på. Olivia Nilsson är redo att dra igång en övning, i bakgrunden väntar Emelie Engström och Isabell Lundmark.
Inga derbyn. För utespelaren Sanna Holmström och målvakten Therese Nilsson i Skellefteå IBS blir det inte längre några matcher mot lokalkonkurrenter.