Byske starkast. Ålund fick se sig slagna på Blålunda av värsta rivalen. Matchen slutade 1–3.
Byskemålvakten har varit med ganska länge nu. Han firar snart sin 20:e a-lagssäsong.
– Bortsett en utflykt till Rönnskär i två år har jag varit i Byske.
Och återigen fick han vara med och bidra i ett derby, som han ändå rankar relativt högt.
– Kanske topp fem av de jag har varit med om. Det har nog funnits hetare derbyn, även om det var en del tuffa närkamper den här matchen.
Drömstart
Det var soligt, men en tilltagande blåst på Blålunda, 25 kilometer nordväst om Byske. En hel del Byskebor hade letat sig upp för att se fejden.
– Snacket går ju lite på byn att det är derby och att de skulle upp och titta. Man laddar från morgonen när man vaknar. Ett derby vill man inte förlora, även om man har blivit lite äldre.
Och Enquist fick se sitt lag ha marginalerna med sig. Innan första halvlek var över hade Byske gått upp till 3–0.
– Vi tappade mycket markeringen i första. De fick några enkla mål, summerade tränaren Joakim Grönlund.
Känslan var att matchen var avgjorde, men Grönlund och Ålund samlade kraft i paus och kom ut med ny energi.
– Vi gjorde lite ändringar i andra, säger Grönlund och fortsatte:
– Vi fick matchen dit vi ville i andra. De blir lite griniga och vi är lite hetare i närkamperna. Det är bara tråkigt att vi gör en dålig första.
Reducerade
Jonathan Bystedt reducerade och tände lite hopp. Oscar Lundmark gjorde en nära nog perfekt nick, som i många matcher hade betytt mål. Men Enquist bjöd på matchens prestation när han räddade:
– Det var mer en reflex. Jag hann inte inte tänka så mycket. Det gick bra den här gången.
Räddningen blev avgörande. Ålund kom inte närmare och fick se sig slagen av sin kanske tuffaste rival.
– Man vill ju vinna. Jag har ju spelat både i Byske och här, så tufft att förlora, tyckte Grönlund.
Johan Enquist var desto gladare.
– Vi gick ned oss lite efter våra 3–0. Det blev lite derbykaraktär, men vi vann och det var riktigt trevligt.
Det var mer en reflex. Jag hann inte inte tänka så mycket.