När Norran rullar in på Jimmie Ericssons gård, i Stackgrönnan strax utanför Skellefteå, pågår ett par rivningsprojekt. Det är en varm höstdag och familjens hus vid älvens kant är på väg att byggas ut.
Jimmie och sambon Lotta, som har dottern Elsa, snart 5 år, ihop, trivs med livet.
– Just nu är det en del att göra, många projekt och så, men vi trivs jättebra här och vill bo i Skellefteå, säger Jimmie, samtidigt som han bjuder på hembakad mjukpepparkaka och småkakor.
– Det är jag och Elsa som bakat, då blir det alltid bra, säger han stolt.
Jimmies kontrakt med AIK blev två säsonger långt. Målet är dock att spela minst tre år till, och Jimmie känner än så länge inte av någon nergång i sitt spel.
– Jag tycker fortfarande att jag blir bättre och jag jobbar hela tiden på saker som jag tror gör mig bättre. Samtidigt förstår jag hur AIK tänker. Jag är 35 år gammal.
– Men vi får väl se här om något år om Lasse (Johansson, GM) vill förlänga, säger Jimmie och ler.
Hemma i Skellefteå är han oerhört uppskattad – både som spelare och person. I supportrarnas ögon är Jimmie lagets härförare och store ledare. Nästan som bygdens egna hockeykung.
Jimmie uppskattar folkets stora stöd.
– Självklart är det roligt när folk tycker om det man gör. Av det får jag också en extra kraft, framförallt i utsatta lägen. Då kan man kriga lite mer och ge det där lilla extra för ett lag och supportrar man brinner för till 150 procent, säger Jimmie och fortsätter:
– Givetvis ger jag allt i alla lag jag spelar i. Men jag anser att jag har det där lilla extra i Skellefteå.
Även om Jimmie är den spelare i AIK som enskilt får störst del av stråkastarljuset så tycker han inte att någon individ glöms bort.
– Det är det som är en av föreningens och lagets styrkor. Här är alla lika mycket värda, och vi prata mycket om att det inte bara handlar om A-laget utan om alla lag och människor i föreningen. Även hela stan, folket och supportrarna. Vi gör det tillsammans.
Det märks på Jimmie att han njuter av att få vara hemma. Han är strålande glad och bjuder på idel leenden samtidigt som han ner på sin bryggar dricker sitt kaffe.
Suget att sätta tänderna i årets SHL-säsong är dessutom väldigt stort.
– Den känns väldigt spännande och det var på tiden att det blev 14 lag. Trenden är positiv med många riktigt bra spelare och lag, säger Jimmie, och nämner ett par på förhand vassa motståndare:
– Växjö kommer vara bra i år igen och Luleå har ju spenderat en hel del pengar på bra spelare, så konstrigt vore väl om de inte kommer vara med i toppen. Sen har vi ett lag som Örebro som har en positiv trend, men även forna stormakter som värvat och satsat hårt till årets säsong.
För AIK finns det som vanligt bara guld i blicken.
– Vi är med och spelar i två turneringar och vi ska vinna båda. Det är så vi tänker.
Innan Jimmie återgår till ett av sina rivningsprojekt så kommer hans spelstil på tal och att den ändrats genom åren.
– Jag vill fortfarande vara delaktig i spelet och han mycket puck och så, men jag jobbar helt klart hårdare nu är vad jag gjorde förr i tiden. Jag gjorde mer poäng då, men idag tänker jag mest på att det viktiga är att vi vinner. Egentligen handlar allt om att vinna.
Och spelet framför motståndarnas mål har i mångt och mycket blivit den äldre Jimmie Ericssons adelsmärke.
– Jag trivs där framme och jag trivs med att göra allt för att underlätta för mina lagkamrater. Jag vet vilken betydelse jobbet framför kassen har och jag gör gärna det jobbet. Allt för att vi ska vinna.
Jimmie Ericsson är på flera sätt en stor vinnare.
I april nästa år vet vi om AIK-kaptenen får möjlighet att jubla igen.