Efter en någorlundanoggrann genomgång av den svenska fotbollens seriesystem och de många olika lagens nuvarande tabellplaceringar, vill jag påstå att begreppet nykomling håller på att förändras.
Myten kring vad det står för, och tanken kring hur en nykomling bör agera är inte detsamma som förut. Känslan är att respekten har bytts ut mot respektlöshet. Det finns flera exempel som visar att detta påstående inte är helt absurt. Exempel som visar på vikten av en egen identitet och en obeveklig tro på den identiteten, som inte bara är abstrakta fördelar men som även gett konkreta resultat. Östersund och Husqvarna är två exempel. Falkenberg är ett annat, även om de kanske inte fått den utdelning de förväntade sig ännu. Och kanske kan Skellefteå FF år 2014 bygga vidare på denna trend.
Det tog två matcherför oss att vakna till liv i den här serien. Två matcher innan vi förstod att respekt är något man själv kan skapa. Det intressanta är att detta inte har överdrivet mycket med sport att göra. Det är en högst mänsklig inställning som ofta redan finns hos oss, men som måste forceras in för att inte dö ut. Vår förkärlek till anpassning har jobbat emot oss alla dessa år, då betydelsen av en egen identitet och ett eget spel istället borde förstärkas.
Vi får inte vara så sårbara, inte visa sådan vördnad för tradition eller normer, för hur saker brukar vara. Historia ska tas med i beräkningarna, men bara ur ett analytiskt syfte och utan någon egentligen vikt i det mentala spelet ute på planen.
Matchen mot Dalkurdär den perfekta uppföljningen i detta avseende, för att ta reda på hur stor vår respekt för historia verkligen är. Dalkurd har inte bara lång erfarenhet i division I utan också den kanske högsta högstanivån som serien någonsin har sett. Vår bild och tolkning av begreppet nykomling kommer att uppenbaras när vi ställer upp oss i Borlänge på lördag.
Tre karaktärstest för oss 2014:
1. Dalkurd
2. Brage
3. Umeå FC
Jonas Desai