Alexandra Nilsson och dottern Ebba, fem månader.
Vi träffas i det hemtrevliga huset i Kroksjön utanför Skellefteå. Lilla Ebba fem månader är lite förkyld just den här dagen och har lätt för att bli ledsen.
– Visst har Ebba förändrat mitt liv. Jag har alltid varit en dålig förlorare på fotbollsplanen men nu behöver jag inte ta med mig det hem. Jag vet att jag kommer att bli gladare bara av att se henne.
Trendbrott
Alexandra har i dagarna skrivit på ett nytt kontrakt med Sunnanå som assisterande tränare för elitetta-laget.
Varför tror du att det finns så få kvinnliga tränare?
– Jag vet faktiskt inte. Men det kanske är det här med att bilda familj. Det är svårare för oss, speciellt den första tiden när vi fått barn. Fast det är inte någon som skulle ställa frågan till en man om han måste sluta med fotbollen för att han blivit pappa. Då tas det bara för givet.
– Sedan känns det också som att vi fått fler kvinnliga tränare bara det sista året. Så det kanske är ett trendbrott på gång.
Lugn som ledare
Alexandra har ju spelat elitfotboll i många år och har förstås med sig mycket kunskap.
Hur skulle du vilja karakterisera dig själv som ledare?
– Lugn ‚svarar hon direkt och tillägger:
– Nu kommer jag faktiskt inte på något annat ord.
Om jag säger att jag upplever dig som analytisk, håller du med då?
– När du säger det så … Jag är ju mycket för dialog. Att resonera med spelare och de andra tränarna vad vi kan göra bättre. Jag försöker också få spelarna delaktiga. Kör vi med flygande byten vill jag inte bara att spelarna ska vila. Istället försöka tänka efter vad vi kan göra bättre.
Skulle du kunna tänka dig att träna ett herrlag?
– Jag ska aldrig säga aldrig. Visst skulle det vara kul men iag känner också att jag behöver utbilda mig mer om jag ska satsa på tränarrollen – oavsett om det är ett dam- eller herrlag.
Spelare igen
För samtidigt som Alexandra fortsätter som tränare har hon också lämnat en öppning för att hon gör comeback som spelare nästa år.
– Jag kunde ju springa fram till jag var i sjätte månaden. Och efter förlossningen har jag haft mammaträning två gånger i veckan. För det finns muskler som behöver tränas upp, inte minst i mage, rygg och ben.
– Samtidigt är det så viktigt att ta det lugnt – vilket normalt inte är min starka sida. Att jag inte ska jäkta fram resultat utan skynda långsamt. Där tror jag också att jag lärt mig mycket tålamod med mammarollen.
Kulturhus
Alexandra har dessutom slutfört sina studier det här året.
Vad har du utbildat dig till?
– Det heter kulturentreprenör.
Och om jag är lite näsvis, vad gör en sådan?
– Ha, ha, det är många som frågar, så du är inte ensam. Jag ska till exempel kunna starta olika projekt inom kulturområdet. Så får vi bara ett kulturhus i Skellefteå söker jag gärna jobb där.
Alexandra är ju också konstnär, har haft några utställningar med goda recensioner.
– Just nu har jag inte så mycket tid över för det. Men vi håller på att bygga om ett garage till ateljé. Så när det är klart kommer det att bli lättare igen. För det är en hobby som jag inte vill släppa. För måla kan jag göra livet ut, fotboll kan jag inte spela hur länge som helst.