Elin Ala: ”Jag vill inte se dessa förbannade knäskador”

Sofia Nuldén, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Eyrun Gudmundsdottir, Kicki Wiklund… Ja, listan på vilka spelare i Sunnanå som under de sju åtta åren har blivit knäskadade kan bli ännu längre.

Den här säsongen är det hela fyra (!) spelare i Sunnanå som har ådragit sig knäskador.

Finska mittfältaren Tanja Nousiainen är senast ut, då hon skadade knät i slutminuterna under söndagens match mot Lidköping.

Bara en kvart tidigare hade jag på pressläktaren tänkt den stilla tanken ”skönt att jag för en gångs skull inte behöver skriva om någon trist knäskada”.

Det är så sjukt trist att gång på gång få publicera bilder på tjejer som gråter tunga tårar och håller om smärtande knän.

Det är så sjukt trist att gång på gång skriva artiklar om att säsongen är över, ibland innan den knappt har börjat.

Och det är så sjukt trist att om jag i framtiden skulle få en dotter som ville spela fotboll, då skulle jag bli lite orolig.

Jag ser åtskilliga damfotbollsmatcher varje år, och att jag varje år får skriva om en tjej som har pajat sitt knä, det smärtar även för någon som bara har gjort sig illa i knät en gång, och då hjälpte det med milda smärtstillande och en vecka eller tvås vila. Det gör det ytterst sällan för de tjejer som jag skriver om.

Vad är det då som gör att Sunnanås spelare åker på knäskada efter knäskada? Tja, hade jag haft ett bra svar, då hade förmodligen Sunnanå tagit min expertis till hjälp för att stoppa den här alarmerande utvecklingen för länge sedan.

För tro mig – de vill inte heller se det här.

Men något är uppenbarligen inte som det ska. I ett lag i landets näst högsta serie ska ett sådant här mönster inte kunna uppstå år efter år.

Nu måste alla stenar vändas på och något måste hända.

Den här säsongen, med fyra tjejer vars säsong har fått ett abrupt slut, kan Sunnanå inte göra något åt. För de här fyra tjejerna är det redan för sent.

Men den här säsongen måste man ta lärdom av. Det här måste få ett slut. Delvis för de tjejer som åker på dessa smärtsamma skador. Men också för damfotbollens framtid här i stan.

För vilka Skellefteföräldrar blir sugna på att stötta sina döttrar i en fotbollssatsning när de gång på gång får se stans bästa damfotbollsspelare kliva av planen med trasiga knän?

Så låt oss hoppas att jag slipper skriva en sådan här krönika nästa säsong.

Nästa säsong vill jag slippa gå på damfotboll med en klump i magen. Nästa säsong vill jag inte se en till av dessa förbannade knäskador.