Norrans David Ekström minns Elin Ellmans citat mest under året.
Det var söndag den 21 oktober och klockan hade just slagit över till 17:18.
Bredvid mig, bara ett par meter till vänster, så sprang ett helt gäng överlyckliga spelare rakt ut på planen. Det var skrik, glädje och total lycka.
Där fanns också en ledarstab som, på något sätt, relativt lugnt vandrade över till motståndarnas tränare, tog i hand, och sedan fortfarande relativt lugna, klev ut på planen och firade med sina spelare.
Skellefteå hade återigen fått ett elitlag på damsidan.
Jag följde matchen under tv-tornet. Dels för att det inte regnade där och dels för att det var placerat mitt emellan de två båsen och jag ville se hur lagens ledning skulle hantera den pressade situationen.
Jag blev glatt överraskad över att följa Moröns tränare Fredrik Asplund och hans stab lugna och trygga jobb under matchen.
Det blev aldrig någon (synbar) stress eller panik. Alla beslut togs under lugna samtal och det var naturligtvis framgångsrikt. Spelarna agerade med lugn trots att det var den match som gällde mest av alla under säsongen.
Morön stod för en otrolig säsong. Inför den sista kvalmatchen hade man spelat 19 matcher och vunnit alla. Men hade det blivit förlust i den sista så hade allt varit förgäves.
Naturligtvis hade det kunnat blivit ett antiklimax utan dess like. Men så blev det inte. Det blev seger, 2–1, även i den sista matchen.
Elin Ellman gjorde båda målen och fullbordade därmed den perfekta säsongen.
Men det var inte Ellmans två mål som var mitt bästa idrottsminne för säsongen.
Nä, det var istället det Ellman gjorde under matchen.
När det var som mest spännande, med cirka en halvtimme kvar av matchen, så kom hon springande ut mot bänken. Hon haltade lite och såg ganska sliten ut.
Tränaren Fredrik Asplund gick ut mot Ellman som såg plågad ut och sa:
"Jag är på väg att få kramp. Men jag vill inte byta. Jag ville bara meddela det."
Sedan vände hon om och sprang tillbaka.
På så sätt personifierade Ellman det som Morön stod för under hela säsongen. Viljan att vinna och viljan att ge mer när man redan har gett allt.
När allt sedan var klart så fick hon behandlas för sin kramp efter matchen och faktum är att hon också fick behandlas för sin kramp på kvällens festligheter.
Nästa sommar så spelar Morön i Elitettan och jag är övertygad om att Ellman kommer att få kramp då också.
Och jag är lika övertygad om att hon kommer att försöka spela vidare.
"Det var inte Ellmans två mål som var mitt bästa idrottsminne för säsongen."