Egon har inspekterat Norrvallas gräs. Han har godkänt planen …
Framför allt sedan den vuxit till sig under sommaren (vattenspridarna har gjort succé …).
– Vi tränade och matchade på Norrvalla på 50-talet. En fin anläggning som jag alltid trivts på. Men det börjar vara några år sedan …
Men du fick inte spela i allsvenska kvalet …
– Stämmer. Visst var jag sugen. Däremot var Hollström svår att putta bort. Att stå bakom honom var ingen skam. Vi var bästa vänner och stöttade varandra.
Egon var förstemålvakt tre matcher det spelåret. Hollström tjugofyra.
Totalt spelade Egon åtta säsonger i AIK (86 matcher, sista 1960, alla 18 seriematcherna, då). Han värvades av Gustaf Adolf ”Gucken” Dahlin, klassisk AIK-ledare och sportjournalist.
Egon är född och uppvuxen i Burträsk och spelade högerytter första åren. Men Burträsks keeper skadades och Egon blev en nödlösning i målet – men vilken nödlösning!
– Plötsligt dök ”Gucken” upp och ville ha mig till AIK. Jag var litet negativ från början …
Varför?
– Jag hade gjort lumpen och var butikschef för Konsum i Lappvattnet. Det var ett stort steg att flytta till stan …
Nåja, Egon körde motorcykel till stan, tränade två dagar i veckan, och fick snabbt lagledningens förtroende.
Några speciella matchminnen?
– När vi mötte Lycksele borta och Rune Ångström, senare riksdagsman, fick chansen på straff. Jag klarade två, men båda gick om. Tredje sköt Rune över! Vi vann!
Däremot var div II-debuten, också mot Lycksele borta, säsongen 1952/53, inte speciellt kul. Sju insläppta mål. Ändå blev AIK tvåa i serien…
Egons styrka var spänsten och snabbheten. Han beskrevs i Norran som en ”pantervig keeper”.
– Däremot hade jag inte fart på utsparkarna, minns han.
Tränare du minns?
– Ingvald Norman var nr 1. Han lärde mig oerhört mycket. Och ungraren Josef Nagy körde tuff extraträning med mig. Medan de andra spelarna var ute och kutade …
Att springa upp för Mullberget, 10-15 gånger, full fart, tillhörde de tuffaste träningsövningar. Men så pallade också AIK:arna. Avgjorde ofta matcherna i andra halvlek.
Var alla kvalspelare från 1958 finns i dag är smått omöjligt kartlägga. De flesta är avlidna, några är bara kollin av sina forna jag. Men på Egon går inte nöd. Han är fräsch i kroppen och minns AIK-säsongerna som igår.
Så här säger Egon om några av profilerna:
x Göte Almqvist: ”Alltid proffsig, alltid spelsugen, både sommar och vinter.”
x Egon Lindé: ”Innerback, libero, från Östersund. Mycket bollskicklig.”
x Rolf Bergmark: ”Tuffing från Skelleftehamn, stenhård, men ofta juste, faktiskt.”
x Rolf Holmström: ”Gjorde mål på allt, bland annat nio i derbyt mot Skellefteå IF, seger 12-1. Rolig att se, en tanks på planen.”
Drömmer du tillbaka till aktiva tiden?
– Minnena finns alltid med. Och när jag träffar folk så påminner de mig. Kul! säger Egon.
Hade ni någon ersättning på den tiden?
– Nej, frånsett sista säsongen, då en hundring betalades ut för seger och femtio kronor för oavgjort. Förlust noll.
Bland åskådarna vid kvalet på Norrvalla fanns skelleftesonen Jan Backman, då 12 år. Mannen bland annat bakom AIK-boken, statistik på alla spelare 1921-1991. I dag är Janne 68 år.
Vad minns du av matchen?
– Folk till tusen! Dramatiskt! Vad jag betalade i entré? Hade årskort! säger Janne.
Matchen slutade mållös, men Janne påminner sig en special situation:
– Einar Rönnskär hade ett jätteskott som räddades av en hammarbyare på mållinjen. Killen fick sedan bäras ut, men kom tillbaka. Det fanns inga avbytare på den tiden.
Vad hade du för favoriter i kvallaget?
– Många! Lasse Nordin var eleganten, framspelaren. Rolf Holmström den som gjorde mål på allt. Garvis Määttä, som kombinerade ishockey, han var världsmästare i Moskva 1957, grovjobbare. Och Tore Wikström, eleganten.
Dagens fotboll, kommentar?
– Jag är förbaskad på Bosmandomen som snart är tjugo år. Nu är det spelarnas marknad. När spelarens kontrakt går ut kan han/hon göra stora slantar på att byta förening. Samtidigt som klubbarna har ett helvete att få ekonomin att gå ihop … Bedrövligt!