Öde och känslofattigt. AIK hade en hel del att spela för, men att det är annat som präglar samhället just nu var väldigt närvarande.
Coronaviruset dominerar nyhetsrapporteringen och det stora fokusområdet i samhället. Och givetvis tonar det bort i stort sett allt annat.
Den 52:a omgången var viktig att få färdigspelad, men även spelarna hade nog svårt att hitta in i bubblan. Siffrorna från första perioden i det kusligt tomma Coop arena, verifierar den teorin. Noll mål, noll utvisningar – och noll tacklingar.
Den sjätte spelaren saknades för båda lagen. Från pressläktaren var det också en märklig upplevelse. Och även om det går att se som ett experiment, är det här något jag inte har någon dragningskraft att uppleva en gång till.
Ett slutspel inför tomma läktare finns med bland alternativen. Även om det skulle vara genomförbart är det ett bättre alternativ att stryka slutspelet och låta årets slutspel få vara ett streck.
Matchen då? Efter den känslosvaga inledningen skruvade framförallt Luleå upp tempot i mittenperioden. Tre tacklingar delades ut. Petter Granbergs tackling var kanske inte oväntad, men de var mer överraskande att Toni Kallela och Einar Emanuelsson stod för de andra två.
En märklig match på många sätt. Enligt Norrans krönikör är ett slutspel utan publik inte ett alternativ.
Poängbästa juniorbacken genom tiderna, Nils Lundkvist, sköt sitt patenterade skott i krysset och gav Luleå ledningen. Karl Fabricius gjorde en redan annorlunda kväll ännu mer annorlunda när han gjorde mål. Det var nämligen 37-åringens första och enda derbymål på mer än 80 matcher.
AIK blixtrade till emellanåt och hade några riktigt bra möjligheter. Joakim Lindström, som var tillbaka efter avstängningen, såg spelsugen ut. Men den här kvällen var det mer än publiken som saknades. AIK förmådde inte förlänga den mäktiga segersviten i Coop arena. Laget fick lämna matchen mållös.
Serien är färdigspelad och om det, mot all förmodan, skulle bli möjligt att genomföra ett slutspel är det HV 71 som väntar.
Med tanke på hur märklig avslutning det har varit på SHL, är det en bra lottning för AIK att sluta fyra och få hemmaplansfördel med Jönköpingslaget på andra sidan isen.
Rent akademiskt hade det säkert varit roligare för AIK att få sluta tvåa, men då hade laget riskerat att få möta Frölunda. Göteborgslagets svaga avslutning är sannolikt en chimär. I slutspelet kommer Frölunda att vara något annat och är fortfarande mina favoriter. Men det blir Färjestads huvudvärk, om utvecklingen blir ljusare.
För inte ens sporten kan stå opåverkade i dessa tider. Slutspelet känns väldigt långt borta. Med torsdagskvällens erfarenhet ännu längre bort än innan.