Kvartsfinal två var en match med tre ansikten. Första perioden var färgad svart och gul, den andra gul och blå. I den tredje akten visade Skellefteå AIK upp sin styrka och fysik då man sakta men säkert malde ner hemmalaget.
När Mattias Ritola sköt 3–2 till AIK i början av tredje var det som att luften gick ur HV71. Fysiken i form av ork blev helt plötsligt synligare än tidigare då Skellefteå gång på gång skapade tryck samt målchanser nog för att punktera matchen.
Här var HV71 nere på sina knän. Man tog sig knappt över rödlinjen och tiden i AIK:s zon var minimal.
Men som vi vet varar en match i minst 60 minuter. Och precis när AIK åkte och väntade på slutsignalen slängde Chris Campoli in puck mot mål – en puck som Simon Önerud styrde förbi Markus Svensson.
Det var så ologiskt det kan bli. Samtidigt är det detta som är ishockey. Allt kan hända. Allt är möjligt.
Förlängningen blev till en början väldigt jämn. Lagen växlade målchanser samtidigt som målvakterna klev fram och presterade på topp.
Men ju längre den fjärde perioden led ju tyngre blev Skellefteå AIK:s tryck. Till sist kunde inte HV71 stå emot, och efter 14.18 av sudden så tog hoppet om en småländsk skräll slut.
Matchhjälte blev Andrew Calof, som med sitt andra mål i matchen sköt segern till AIK. Styrningen till 4–3 betyder dessutom 2–0 i matcher samt ett järngrepp om den här kvartsfinalen.
Bäst på isen var annars Mattias Ritola. Dalmasen har bara blivit bättre och bättre den här säsongen och lagom till slutspelet verkar han nu vara i toppform.
Ritola stod för ett mål och två assist och har potential att bli det där guldverktyget som Lasse Johansson letade efter när han skrev fast 29-åringen över två säsonger.
Nu vänder matchserien tillbaka till Skellefteå Kraft Arena och här MÅSTE Jönköpingslaget vinna – annars är det till hundra procent över.
Men det blir väldigt svårt mot ett AIK som mer och mer doftar guld.