Umeå IK åkte ur damallsvenskan och Sunnanå åkte ur elitettan. Västerbottens damfotboll är inne i en djup kris när det handlar om elitverksamheten.
Roland Arnqvist, 52 år, var med och byggde upp Umeå IK. Han slutade 2008 efter 25 år i klubben. Han har sett vägen utför och är kritisk.
– Jag har ju fortfarande viss insyn. Ta bara det här med träningen. 2001 hade vi 45 matcher och tränade 301 pass. Det är totalt över 500 timmar och bara Hanna Ljungberg var helproffs. I dag är det betydligt fler som är proffs och jag är tveksam till att laget kommer över 400 timmars träning.
Är det fler saker som skiljer?
– Vi ville verkligen vara bäst, vara loket som drog. Vi hade extremt höga krav på varandra och högt till tak. I dag är det är det en mycket lägre nivå på allt.
Ingen identitet
Arnqvist startade eget företag 2009 och bodde under några år i Skellefteå, där han även hann med att vara lite involverad i Sunnanå. Han hade ett projekt och var även med i en sportgrupp, men hoppade av.
– Jag blev så besviken på styrelsen. Vi hade ringat vad som var problemen för att förbättra klubben, men det fanns ingen vilja eller ryggrad att förändra. Det var ett bortkastat halvår för min del, säger Arnqvist och fortsätter:
– Att säga Sunnanå och klubbkänsla i samma mening är nästan inte möjligt. Det är en splittrad förening.
De sportsliga resultaten ger också många gånger en bra bild över hur allt fungerar vid sidan om planen.
– Det finns en gemensam nämnare. Både Sunnanå och Umeå IK har en total avsaknad av egen identitet. Skulle du ställa frågan om vilken vision som finns till tio personer i de här klubbarna skulle du får tio helt olika svar. Inget lag vet var de är på väg, säger han och fortsäter:
– Att laget är de är handlar om handhavandefel och inte andras fel. De är där de förtjänar.
Arnqvist jobbar fortfarande med egen verksamhet, och har viss kontakt med fotbollen fortfarande.
Finns något intresse att bli mer involverad?
– Jag har ju varit med i styrelsearbete och jobbat lite som bollplank och mentor. Men att jobba som jag gjorde förut är inget jag skulle vilja hoppa på igen.
Det är en splittrad förening.