Sebastian Ohlsson, från Åsele, och Lyckselesonen Anderas Wingerlis prestationer under slutspelet lär ge eko runtom i Hockeysverige. För nu jobbar de inte bara stenhårt utan levererar offensivt också.
"Nyp mig i armen", sa en supporter som jag stötte på efter matchen i förrgår. Ord som på ett tydligt sätt beskriver det Skellefteå AIK är på väg att göra – och även hur säsongen i stort sett ut.
För när arenan kokade och hoppade i slutet av förra matchen var det lite som om det var 2013 eller 2014 igen. En utveckling ingen förutspådde för några månader sedan.
Den västerbottniska pessimismen hos de mest inbitna hockeygubbarna på sittplats är helt plötsligt som bortblåst. Det luktar helt enkelt SM-final igen och en tro på bygdens lag.
Den västerbottniska pessimismen hos de mest inbitna hockeygubbarna på sittplats är helt plötsligt som bortblåst.
Däremot finns det ingen anledning att räkna bort Djurgården. En seger i eftermiddagens match skulle ge Stockholmslaget viktig bränsle och motivation samtidigt som pressen läggs över på AIK inför match fyra.
Hockey handlar som vi vet mycket om psykologi. AIK håller just nu i taktpinnen i det mentala spelet – ett initiativ som man gärna fortsätter vara chef för.
Skilda AIK-världar
Och det är med psykologi är lika häftigt som märkligt. Jämför bara början av säsongen med stundande slutspel så är det som två vitt skilda världar för AIK.
Nu finns det ett helt annat lugn och en tro på sig själv än tidigare, samtidigt som man inte längre faller ihop under perioder i matcher. Och när AIK väl blottar sig en aning så står han där, den finske terriern Joni Ortio och briljerar.
Svårt val för DIF
På tal om den sista utposten kan det mycket väl bli så att den före detta Skellefteå AIK-keepern, Joacim Eriksson, vaktar Djurgårdens kasse idag.
Adam Reideborn var grundseriens bästa målvakt men har än så länge, med bred marginal, fått ge sig vika i den ack så viktiga målvaktsmatchen.
Så här har tränare Robert Ohlsson en svårt val: Fortsätta köra med en av säsongens bästa målvakter eller ge den mer rutinerade Jocke Eriksson, med ett SM-guld i bagaget, chansen.
Frågar ni mig så tror jag det blir det sistnämnda.
Jagade arbetsmyror
Annars handlar slutspel i mångt och mycket om att spelare växer. En utveckling och vårförvandling som varje gång är lika häftig att få uppleva.
I AIK är inlandspojkarna Sebastian Ohlsson och Andreas Wingerli det tydligaste exemplen. Två arbetsmyror vars spelstil och uppoffringar för laget kommer till sin fulla rätt den här tiden på året.
Det ska blir intressant om de försvinner eller stannar i Skellefteå nästa säsong. Båda sitter som vi vet på ett utgående kontrakt och med tanke på deras ålder och kapacitet när det gäller som mest så lär det finnas locktoner från andra klubbar.