Axel Jonsson-Fjällby (91) jublar efter 4–2-målet. Filip Berglund svingar klubban i vredesmod efter sitt felpass innan målet – ett misstag som sammanfattar stora delar av AIK:s säsong.
Det var nu det var dags. En hemmaseger för AIK, som till stora delar gjort en bra kvartsfinalsserie rent spelmässigt.
Det började också bra den här fredagskvällen då AIK tog kommandot och sköljde över Djurgården, som hade det tungt nedanför ett kokande Västra Stå.
AIK hade dessutom, åtminstone till en början, lärt sig hemläxan från match två. För istället för att tidigt strula till det använde man den utsålda arenan som rätt form av tändvätska.
Krävs ännu mer
Men med SHL:s bästa målvakt att överlista – ja, Adam Reideborn fick Honken Trophy före matchen – så krävs det mer än bara en bra prestation.
Sammanfattar vi AIK:s resa från september fram till idag så känns det mångt och mycket som ett stort antiklimax.
För det är så många gånger som AIK varit det spelförande laget, vunnet skotten och där känslan varit att man bara ska vinna. Istället har det slutat tvärtom, med en sur förlust fast där spelare och fans vandrat hem med känslan: "Vi gör i alla fall en spelmässigt bra prestation."
Sammanfattar vi AIK:s resa från september fram till idag så känns det mångt och mycket som ett stort antiklimax.
Nådde sin peak
Och på tal om antiklimax så nådde säsongen sin peak i det avseendet när AIK, i ett 2–3-underläge, jagade en kvittering samtidigt som North Power och hela ståplats ropade på sittplats att ställa sig upp.
Arenan var då på väg att börja hoppa och då ge sitt lag den sista och viktiga energin som oftast krävs. Men istället valde Filip Berglund att försöka slå årets krosspassning. Ett naivt beslut som Axel Jonsson-Fjällby tackade för genom att sätta 4–2-spiken i kistan. En elegant fullträff som kan visa sig vara den sista i Skellefteå Kraft Arena den här SHL-säsongen.
Jesper Jensens är en av många som behöver kliva fram i AIK.
Måste kliva fram
Det målet sammanfattar AIK:s säsong i stort. Som tur var, om man ser med svartgula ögon, så finns chansen till ett mirakel fortfarande kvar.
Och AIK kan blicka tillbaka på 2016. För även om det inte är ett roligt minne så visade Frölunda där och då att det går att vända 1–3 till seger 4–3 i matcher.
Men ska det bli verklighet måste fler kliva fram. För när det behövs som allra mest har SHL:s näst bästa poängplockare Jocke Lindström, tilltänkta toppcentern Jesper Jensen och landslagsbacken Emil Djuse – för att nämna några – mer eller mindre försvunnit.
Det finns inget att vänta på längre. Det är nu eller aldrig.
För just nu pekar mycket på att båda fjolårets finallag snart tar sommarlov.