Spontant kändes finalen som en klar utmanare till den klassiska finalen 1996 mellan Luleå och Frölunda.
Det var en brutal tillställning, som också fick tydliga effekter för AIK i andra perioden. Ritola tvingades gå ut till omklädningsrummet och det tvingades även Fredrik Lindgren göra.
Adam Pettersson lämnade matchen och det tvingades även målvakten Markus Svensson göra.
Det säger en del om finalmatchen.
Det var ettan mot tvåan och Sveriges två bästa lag som gjorde upp så det ångade. Och det var oerhört jämnt. Frölunda tog AIK lite på sängen i början. AIK behövde några minuter att korrigera sig till den höga farten.
Men efter inledningen tog AIK över. Sedan var det en böljande röra där varje närkamp hade ”bad intence”. Till och med till vardags snälla spelare som Pär Lindholm delade ut några extra tjyvnyp så fort möjlighet fanns – även om pucken var långt borta.
Det var en hockeyfest av högsta snitt, men som så ofta var det andra saker än spelet som hamnade i fokus.
Burströms målsituation i första perioden var inte lätt att bedöma. Var pucken inne? Bilderna antyder det. Och de berömda marginalerna ville inte riktigt vara på AIK:s sida. Det mest tråkiga är att det 2016 inte går att hitta metoder som mer definitivt kan bestämma om pucken var inne eller inte.
Däremot är det inget annat än en stor skandal att det blev utvisning i tredje perioden på Pär Lindholm. Det är Ryan Laschs klubba som åker upp i ansiktet Artturi Lehkonen och inget annat.
Domarna, som hade så svårt att bedöma målet och friat nära nog allt annat, dömer helt plötsligt. En solklar felbedömning. Det här sker alltså i ett avgörande läge i en avgörande final i en liga som 2016 rankas som Sveriges främsta.
Domslutet cementerar bara det faktum att bedömingarna och domarnivån håller alldeles för låg nivå. Det här är inget som ska lastas på enskilda domare.
Nu är dags för alla skuggfigurer som styr SHL att ta krafttag och skapa tydligare strukturer kring allt som har med bedömningar och domare att göra. Johan Hemlin, sportchef i SHL och VD:n Jörgen Lindgren – nu är det dags att ta krafttag. Ni håller på att förstöra en sport genom att inte jobba hårdare med det här.
Det är mindre än 24 timmar innan det är dags för nästa match. Det är ganska häftigt på flera sätt.
Nu hoppas jag att det blir en lika sprakande fortsättning på den här serien, men utan alla dessa felbedömningar och kontrosverser. Släpp pucken.
***
Är imponerad hur AIK hanterar årets jobbiga situationer. Efter sjätte matchen i Växjö, där AIK tappade finalplatsen med en sekund kvar och sedan släppte in mål i sudden death, var det ändå väldigt samlat i omklädningsrummet efter matchen. Jimmie Ericsson satt och log och var helt lugn. Klass, rakt igenom.
Samma sak efter den här matchen. Inget känslosvall och inga känslostormar, trots det felaktiga domslutet.
Nu är favoritskapet hos Frölunda. Första matchen blev en omedelbar uppförsbacke. Känslan är att AIK måste replikera omedelbart. Det är nu finalrutinen måste fram, annars riskerar den här serien att rinna AIK ur händerna.